Kanske inte världens längsta lista direkt... Men ändå, schemat är vanligtvis ganska fullt som det är. På torsdag får jag heller inte glömma bort att köpa en lunchkupong till Violette eftersom hon ska äta på skolan på fredag. Jag skulle köpa en idag efter lunch, men då sade de att jag måste vänta tills efter skolan, och det hade vi inte tid med eftersom Violette skulle på dans.

Eftersom jag inte kommer att gymma på lördag och inte nästnästa lördag heller så har jag även bestämt mig att fara på gymmet efter jag lämnat Louise från ridningen, d.v.s. efter dagens sista skjutsning. Och eftersom bilen är min hela dagen imorgon så kan jag köra till gymmet! Jippii! Inte för att det är direkt långt, lär ta fem minuter med bil. Men ändå, jag sparar tid. Och...kalorier också tyvärr.

I morse när jag var på promenad så började jag tänka på hur otroligt rent det är på gatorna, fastän varje soptunna är typ fem mil ifrån varandra. Och då såg jag det; det finns skräpplockare! Jag önskar att de kunde ta upp all hundbajs också... Det är sjukt irriterande att man inte kan ta en promenad utan att konstant gå och stirra ner i marken för att undvika att trampa i hundbajs. Men jag har faktiskt bara trampat i det en gång!

Dagen har annars flytit på bra. Jag har faktiskt suttit och pluggat lite. Fick en liten ångestattack över att jag kanske inte skulle lära mig lika mycket franska som jag hade hoppats på i och med att jag inte tvingas att prata franska när familjen kan svenska. Men jag tycker mig ha blivit lite bättre under den här korta stunden. Om jag verkligen sätter mig in i konversationer så kan jag förstå rätt mycket. Har fräschat upp minnet med lite olika böjningar av verb och sådant också (ni som har läst franska vet att detta är helt omöjligt... det finns en regel, och den gäller i typ 30% av verben, resten är oregelbundna). Så nu är jag på g! Jag kan fortfarande vara lite seg på att svara dock. Eftersom jag är själv på dagarna så hör jag ingen franska. Så helt plötsligt när det kommer en postman eller något som lämnar paket och sedan säger "Bonne journée!" så kan jag stå där i några sekunder och bara "buuaahuuuaa... à vous aussi!". Och då har han typ redan gått. Nåväl, det kommer. Det jobbigaste när man varit utomlands är dock när man alltid säger "sorry", eller "pardon" som man säger här, varje gång man stöter i någon. Detta brukar hinna vänjas till en reflex under tiden man är borta, så när man kommer tillbaka till Sverige igen och stöter i någon så säger man "sorry!" istället för "ursäkta". Dessa I-landsproblem alltså...

Apropå I-land så köpte jag och Violette hem några "armband" från skolan idag som kostade 1 euro styck, och som skänker hela slanten till något fattigt U-land. Fint att man kan slösa lite pengar sådär.