Imorse var det uppe med tuppen som gällde. Men eftersom jag och mina två bästa brudar knappt hade hunnit i säng förrän vi skulle upp igen så var det inte överdrivet svårt. Sen bar det iväg till Stockholm där jag fick sitta och vänta på nästa flyg. Och jag väntade, och väntade, men ingen uppdatering stod på skärmen. Jag började bli fundersam, gick lite fram och tillbaka. Tänkte att "hm, gaten stänger om typ fem minuter, men ändå så står det inget på skärmen. Märkligt." Efter att ha gått lite av och an så insåg jag sedan att jag suttit på fel terminal hela tiden. Bra Jasmin, riktigt bra. Så jag börjar springa som en idiot och sick-sackar mellan alla människor. Frågar lite folk i farten om vägen till terminalen eftersom Arlanda är sämst skyltat. Jag hittar sedan terminalen, men där det på skärmen säger att gaten är STÄNGD! Jag får panik, springer fram och tillbaka, svär lite grann och sen hittar jag en kille i säkerhetskontrollen som leder mig före alla andra och visar vägen till gaten. Han ger mig en väskvagn och säger "du kan hinna om du springer". Så när jag äntligen når fram står endast en gubbe i gul väst där. Annars, helt öde. "Alla väntar på dig." säger han bittert, men jag blir bara överlycklig över att de faktiskt väntade. Bra där, Stockholm! Jag som trodde att jag var så duktig, men där hade jag fel. Det känns väldigt pinsamt att erkänna, men jag missade nästan flyget.

Väl framme i Paris så hämtar jag väskan och börjar leta efter tågstationen. Det visade sig vara en väldigt låååååång väg dit, men tack vare att det var så bra skyltat så hittade jag till slut. Nu kunde jag andas ut lite. Jag köpte lite mat på nåt fik som hette PAUL och satte mig och tittade ut över alla människor som gick förbi. Jag såg bl.a. en kille med protesben och en uteliggare som låg under en filt. Jag har även upptäckt att folk pratar väldigt tyst här i kassor och sånt, och snabba franska viskningar är inte det lättaste kan jag säga. Nicka och le, det är svaret till allt.

När tåget väl kom så flöt det på väldigt bra. Det var dock inte bara ett tåg, och inte två tåg, utan TRE tåg som jag skulle ta för att komma fram. Men det gick faktiskt bra, jag är lite stolt över mig själv. Det enda jobbiga var ju all väntetid... Sjukt jobbigt. Den här dagen har varit så lång och full av väntan att jag vissa gånger inte ens märkt att jag somnat. Jag sov nästan hela flygresan till Paris faktiskt. Men hellre det än stressa helt ärligt.