Lokalsinne, here I come!
Först och främst så vill jag inleda med att tacka ER SOM LÄSER, så jag inte glömmer det. Det känns väldigt fint. Och kommentera hemskt gärna! Ni behöver inte ens kommentera inlägget, ni kan bara skriva "hej" eller nåt. Vad ni vill!
I morse så gick jag upp, åt lite frukost, och gick med Violette till skolan. När jag kom hem insåg jag att jag fortfarande var enormt trött efter en kopp te, en macka med nutella och en tio minuters promenad i kylan. Så jag bestämde mig för att lägga mig igen och ställa väckaren en timme senare. PING! Det var ett klokt val, Jasmin. För pigg, och redo för nya utmaningar så begav jag mig efter lunch ner på stan. Jag hade karta med mig för att kunna orientera mig fram på de gamla små gatorna. Och hör och häpna, så hittade jag till en liten butik som jag och mormorn gick på för en vecka sedan, utan att minnas vad affären hette eller ha kollat på en karta. Jag är bäst!
Nöjd över en timmes vandring och orientering så traskade jag hemåt igen. På vägen stötte jag på en man som frågade efter ett kafé. Jag hade ingen aning, så jag svarade bara "Je ne sais pas." Efter ett tag gick han ikapp mig igen eftersom vi skulle åt samma håll. Han började prata med mig och frågade var jag kom ifrån och dylikt. Vi hjälptes åt att hitta kafét och skiljdes sedan åt. Några gånger var han tvungen att prata på engelska, men annars förstod jag väldigt mycket! Dock inte när jag började övertänka, som vanligt.
Efter middagen så for jag och pappan på en dockteater. Och då menar jag inte sånt som man gör åt barn, utan en RIKTIG, grym, och makaber dockteater! Den var riktigt rolig och hette "The House". Här finns det bilder för de intresserade. Skaparna förklarade det som en "komedithriller". Den var riktigt bra! Tyvärr fick man inte ta några bilder dock.
För att vara lite seriös så fick jag idag reda på att Violette fick leukemi när hon var tre år gammal. Idag är hon sju år och är frisk. Det tackar vi för. Och med det sagt så gör jag kväll! Jag har smått panik över imorrn eftersom jag ska skjutsa Violette och Louise på ridning. Jag har ingen aning när deras olika lektioner börjar, och jag vet heller inte var lunchen till imorrn är. Kaos säger jag bara.
I morse så gick jag upp, åt lite frukost, och gick med Violette till skolan. När jag kom hem insåg jag att jag fortfarande var enormt trött efter en kopp te, en macka med nutella och en tio minuters promenad i kylan. Så jag bestämde mig för att lägga mig igen och ställa väckaren en timme senare. PING! Det var ett klokt val, Jasmin. För pigg, och redo för nya utmaningar så begav jag mig efter lunch ner på stan. Jag hade karta med mig för att kunna orientera mig fram på de gamla små gatorna. Och hör och häpna, så hittade jag till en liten butik som jag och mormorn gick på för en vecka sedan, utan att minnas vad affären hette eller ha kollat på en karta. Jag är bäst!
Nöjd över en timmes vandring och orientering så traskade jag hemåt igen. På vägen stötte jag på en man som frågade efter ett kafé. Jag hade ingen aning, så jag svarade bara "Je ne sais pas." Efter ett tag gick han ikapp mig igen eftersom vi skulle åt samma håll. Han började prata med mig och frågade var jag kom ifrån och dylikt. Vi hjälptes åt att hitta kafét och skiljdes sedan åt. Några gånger var han tvungen att prata på engelska, men annars förstod jag väldigt mycket! Dock inte när jag började övertänka, som vanligt.
Efter middagen så for jag och pappan på en dockteater. Och då menar jag inte sånt som man gör åt barn, utan en RIKTIG, grym, och makaber dockteater! Den var riktigt rolig och hette "The House". Här finns det bilder för de intresserade. Skaparna förklarade det som en "komedithriller". Den var riktigt bra! Tyvärr fick man inte ta några bilder dock.
För att vara lite seriös så fick jag idag reda på att Violette fick leukemi när hon var tre år gammal. Idag är hon sju år och är frisk. Det tackar vi för. Och med det sagt så gör jag kväll! Jag har smått panik över imorrn eftersom jag ska skjutsa Violette och Louise på ridning. Jag har ingen aning när deras olika lektioner börjar, och jag vet heller inte var lunchen till imorrn är. Kaos säger jag bara.
Kommentarer
Postat av: Okänd beundrare
HEJ :O
Postat av: Andrea
Haha åh vad coolt med dockteatern, tittade precis på bilderna. Man blir nästan lite sur på Sverige dock - varför har inte vi en sån kultur där man åker och ser dockteatrar och shit? STREJK! Skulle ha stannat kvar i din resväska, i knew it...!
Trackback