Hade jag skrivit inlägg när jag mådde som sämst så hade väl folk trott att jag tagit livet av mig vid det här laget, för fyfasen vad kasst man kan må... Men jag har vilat hela dagen fram till nu, pressat i mig lite diverse matbitar och kurerat mig med alla möjliga mediciner. Nu mår jag ganska bra faktiskt. Jag önskar att jag inte blir sämre nu igen, men när det liksom tar mig hela dagen fram till ungefär klockan sex för att få lite liv så är det tveksamt. När jag innan inte ens orkade sitta upprätt. Eller jag önskade att hostan bara skulle lämna mig ifred. För det är en stor skillnad när man hostar de första gångerna, och när man hostar för femtusende gången. Det gör ont i hela innanmätet. Och det håller en vaken om nätterna.

Nu ska jag gå och försöka få i mig lite middag, och hålla tummarna för att det bara går uppåt härifrån.