Nu skulle jag behöva en massage. Alla behöver vi ju massage, men nu behöver jag en PÅ RIKTIGT. Nu har jag verkligen en anledning. Min rygg har varit överspänd ända sedan jag gick till läkaren och fick det där friskhetsintyget som jag skulle lämna till dansskolan. Och hur längesen var inte det liksom? Det har dock varit väldigt vagt ett bra tag, men nu de senaste dagarna har det smygit sig på, och det gör ont. Vet inte åt vilket håll det är riktigt heller; om jag får ont för att jag får träningsvärk nästan varje gång jag går på gymmet, eller om jag får träningsvärk för att jag har ont. Pappan fick en massagebehandling i födelsedagspresent. SÅ HIMLA AVUNDSJUK jag blir! Haha, jag känner för att ta den och smyga iväg...

Jag har pratat ganska mycket franska idag faktiskt. Haha, "wow!". Nämen det känns ganska kul för mig. Först på franskalektionen (gick ju inte så himla bra egentligen men...), sen svarade jag i telefonen idag också, för jag börjar inse att jag faktiskt kan det. Sen efter dansen så satt jag och pappan och åt middag (medan resten av familjen satt bänkade vid tv:n och tittade på deras favoritprogram ;)) och förde en riktigt bra konversation. :) Jag må prata långsamt, och ta lång tid på mig att tänka ut svar o.s.v, men jag tränar mig ändå. Och det jag insåg idag är ju hur viktigt det är att alltid försöka. På franskalektionen så skulle jag och Inga utföra samma uppgifter, och när hon hade hunnit klart de båda var jag klar med den första eftersom jag skrev dubbelt så mycket som hon. Hon sade då "Hur kan du skriva så mycket?". "Låt fantasin flöda", svarade jag och hon sade då "Jag gör det, men jag kan inte skriva så mycket på franska.". Näe, det kan faktiskt inte jag heller, men jag skriver ändå. Det är bättre att försöka och misslyckas och lära sig hur man egentligen ska skriva, än att inte försöka alls och inte heller få svar på det. Fake it 'til you make it i dess sanna anda.