Fel/Faux
Det var ett tag sedan jag hade en sån här dag, så jag är inte förvånad över att den är här nu igen. Jag känner mig så jävla frustrerad. Så arg. Less. Orkar inte. Över väldigt små saker. Eller kanske över något stort egentligen? Jag vill bara lägga mig på golvet och grina. Inte för att jag är ledsen. Bara för att jag är frustrerad. Jag vill lägga mig under täcket i total tystnad och ensamhet. Så jag kan tänka. Eller bara släppa allt jag tänker på. Eller bara få en stor jävla kram. I tystnad. En tio minuter lång en, utan att någon yttrar ett ord.
Ärligt talat vet jag inte ens varför det blev så mycket känslor helt plötsligt. Så mycket på en och samma gång. Jag tror att det legat och tryckt ett tag, men att dagens "händelser" fick bägaren att rinna över så att säga.
Det var visning av dansföreställningen idag på dansskolan. Det såg lovande ut på första delen för mig, sedan började allt eskalera helt plötsligt och jag gör ett misstag. ETT misstag. Och hela min dag är förstörd. Det kanske säger något om vilken perfektionist jag är ibland? Det jag blir otroligt frustrerad över, är att att jag vet att jag dansade så mycket bättre på lördagens föreställning, men att det är fredagens de har filmat. SÅ SJUKT frustrerad, över att det enda jag kommer att komma ihåg när jag kollar på den där DVD-jäveln, är felet jag gjorde. Inte hur fint det var, inte vilken upplevelse det var, inte att jag blev förvånad över hur bra jag faktiskt gjorde ifrån mig på övriga delar av dansen. Nej. Felet.
När jag inte kände att det kunde bli värre, så insåg jag, halvvägs till parkeringen för att hämta bilen och åka hem, att jag stavat fel i dansskolans gästbok som jag skrivit i precis innan jag gick.
Jag är arg på mig själv för att jag gjorde fel, och jag är ännu argare på mig själv just för att jag blir så arg, över petitesser.
/Ce jour a été nul. Je suis en colère, fâché, furieuse. On a regardé au spectacle à l'école de danse ce soir. Et j'ai fait une faute. UNE faute. Et toute ma journée est ruinée. On a filmé le spectacle du vendredi, quand je me suis trompée, et ne pas le spectacle du samedi, où je sais que j'ai dansé beaucoup mieux. Super frustrée. Le seul chose que je vais me souvenir quand je regarde le putain DVD, c'est la faute. Pas la belle expérience, ni mon éffort en général ni tout les autres qu'était beau. Non. Seulement la faute. Et en plus, quand j'était sur le chemin du retour à la maison, j'ai réalisé que j'ai fait une faute quand j'ai écrit dans la "livre d'or" de l'école de danse.
Ärligt talat vet jag inte ens varför det blev så mycket känslor helt plötsligt. Så mycket på en och samma gång. Jag tror att det legat och tryckt ett tag, men att dagens "händelser" fick bägaren att rinna över så att säga.
Det var visning av dansföreställningen idag på dansskolan. Det såg lovande ut på första delen för mig, sedan började allt eskalera helt plötsligt och jag gör ett misstag. ETT misstag. Och hela min dag är förstörd. Det kanske säger något om vilken perfektionist jag är ibland? Det jag blir otroligt frustrerad över, är att att jag vet att jag dansade så mycket bättre på lördagens föreställning, men att det är fredagens de har filmat. SÅ SJUKT frustrerad, över att det enda jag kommer att komma ihåg när jag kollar på den där DVD-jäveln, är felet jag gjorde. Inte hur fint det var, inte vilken upplevelse det var, inte att jag blev förvånad över hur bra jag faktiskt gjorde ifrån mig på övriga delar av dansen. Nej. Felet.
När jag inte kände att det kunde bli värre, så insåg jag, halvvägs till parkeringen för att hämta bilen och åka hem, att jag stavat fel i dansskolans gästbok som jag skrivit i precis innan jag gick.
Jag är arg på mig själv för att jag gjorde fel, och jag är ännu argare på mig själv just för att jag blir så arg, över petitesser.
/Ce jour a été nul. Je suis en colère, fâché, furieuse. On a regardé au spectacle à l'école de danse ce soir. Et j'ai fait une faute. UNE faute. Et toute ma journée est ruinée. On a filmé le spectacle du vendredi, quand je me suis trompée, et ne pas le spectacle du samedi, où je sais que j'ai dansé beaucoup mieux. Super frustrée. Le seul chose que je vais me souvenir quand je regarde le putain DVD, c'est la faute. Pas la belle expérience, ni mon éffort en général ni tout les autres qu'était beau. Non. Seulement la faute. Et en plus, quand j'était sur le chemin du retour à la maison, j'ai réalisé que j'ai fait une faute quand j'ai écrit dans la "livre d'or" de l'école de danse.
Je suis en colère contre moi-même parce que j'ai fait de fautes, et je suis encore plus en colère contre moi-même parce que je suis en colère contre de bagatelles.
Kommentarer
Postat av: Benji
Helsicke perfektionist, jag vet hur det känns. Jag blir också förbannad om nåt inte går precis som jag vill. Mycket vill ha mer som man säger. Typ om jag upplever nåt jättenice så kan jag typ bli sur om jag inte får ännu mer, även fast jag borde uppskatta det jag redan fått. Skit i det lilla felet, du vet ju hur bra allt annat var, inklusive andra föreställningen. Och tänk på att alla dom viktigaste såg ju din lördagsföreställning och vet att du klarade det galant. :)
Trackback
