Nu är jag bara så himla less. Varför ska det alltid bli så att när jag har fått upp en bra rullning på träningen och verkligen kan börja träna på hårt, då går jag och blir sjuk? Det började som halsont i torsdags, rinnande näsa i fredags, och sen har det bara eskalerat. I morse mådde jag verkligen uselt, tvingade i mig en skål med mjölk och flingor till frukost även om jag var illamående, så jag orkade inte hela ens. Dessutom rann det ur lika fort som det kommit in. Så jag bestämde mig för att köpa en matsalsbiljett åt Violette så att hon fick äta lunch i skolan istället, för jag hade verkligen ingen ork till någonting. Det var sängen vs. toaletten nästan hela morgonen, annars låg jag och sov, hostade upp slem och kallsvettades. Så. Less. Men det blir alltid bättre mot kvällen vilket är skönt. Jag hoppas jag mår lika bra imorgon som jag mår nu, för annars lär det bli ett helvete.

Något som är otroligt svårt enligt mig är att ha medlidande för andra när de är sjuka, när man själv är frisk. För man glömmer så lätt bort hur det känns. Och det kan jag själv bli sjukt irriterad över, att ingen riktigt förstår hur man faktiskt mår. Kalla mig gnällig, för det är precis vad jag är när jag är sjuk. Jag har nog aldrig varit sjuk så många gånger som jag har varit under den korta perioden jag vistats här. Om det beror på att landet har en annorlunda bakterieflora, eller att jag hänger med barn hela dagarna, det är frågan.

Nu ska jag faktiskt kika på lite flygresor! För det visade sig att barnen skulle vara borta från 21:a april till 8:e maj eftersom det är lov och röda dagar, så varför inte åka hem? Då får jag ju faktiskt fira födelsedag hemma trots allt!