Nu är det gjort. Jag har bokat min sista resa hem. Jag har dragit mig för det så otroligt länge. Av väldigt konstiga anledningar. För jag vill ju hem. Jag vet inte hur många som fått stå ut med mitt gnäll när min hemlängtan varit som värst. Men samtidigt har jag målat upp bilden av att jag bor här nu, och att hemma bara är ett semesterställe. Det känns lite som att jag lever i en värld bredvid den riktiga. Att allt hemma liksom har stannat upp när jag inte är där.

Jag har mest dragit mig för att boka resan just för att jag då går tillbaka till verkligheten. Det är så mycket som jag lyckats undvika genom att "fly" hit. Så mycket som jag sluppit ta tag i. Men som jag måste göra nu. Och det känns som att alla liksom fått ett försprång. Allt det där som måste göras när man tagit studenten, har flygit ut och ska bli vuxen. Söka jobb, kunna försäkringar och pension och sparanden och... Egentligen allt som har med ekonomi att göra. Det hela vår värld snurrar runt. Ibland känner jag mig fortfarande som 15 år, har ingen koll på nånting. Och jag ska vara 20 år. 20 jäkla år. Jag ska vara vuxen, men kan ändå tappa bort mig bland ord som jag inte förstår något om när de äldre konverserar. Precis som att kastas tillbaka till när man var liten, och så lägger man mer fokus på kakan istället för att lyssna.

Kanske dags att ta tag i saker som jag tänkt ska falla på plats av sig själv. Börjar bli dags nu. Som att boka flygbiljetter. Det tog mig faktiskt ett snäpp närmare verkligheten. Och allt det som kändes så långt borta, är inte det längre. Den här resan är snart över, och fyfan vad mycket mer jag lärt mig än jag trodde jag skulle göra. Samtidigt, så finns det mycket mer kvar ändå, men tiden räcker inte riktigt till för att få med allt. Men i ärlighetens namn, så skiter jag i det. Jag ska hem.