Dagen började klockan sju på morgonen då vi åt frukost och packade det sista. Sedan var vi i bilen packade och klara för avfart ungefär halv nio. Vi sade att vi skulle åka senast åtta egentligen, men ja, ska man åka med barn får man räkna med förseningar. Själva bilresan gick väldigt bra, den var inte så dryg som jag trodde. Jag lyckades dock bara sova i en kvart, vilket var mindre bra eftersom jag var så trött. Men annars gick tiden ganska fort. Ungefär vid ett var vi framme i Colmar, en liten stad i Alsace. Den var väldigt fin. Det är pappans hemstad, så där träffade vi en av hans systrar och två av hans brorsdöttrar för att äta lunch på en liten restaurang. Jag och Louise beställde en minst 400 gram stor entrecôte, blodig sådan, med pommes frites. Pommesen var supergoda, nog de bästa jag ätit. Köttet var också väldigt gott, men jag tror nog att jag skulle vilja ha mitt kött lite mer vällagat till nästa gång, kanske mid-rare. Men nu har jag ju testat i alla fall! Vi åt sedan en gudomlig efterrätt som bestod av crème brulée, färska hallon och någon slags vanilj- och chokladglass med grädde på toppen. Underbart! Efter lunchen promenerade vi runt i staden litegrann. Det hade redan börjat juldekoreras lite smått, med vita granar och julbelysning. Vackert var det, tillsammans med alla hundra år gamla hus med pittoreska husfasader. Vid halv sex var det dags för ett adjö, och vi brummade oss vidare mot Schweiz.
Här nedanför är lite bilder från Colmar. (Klicka för att förstora.)

På morgonen vaknade vi runt nio och åt frukost. Jag åt världens godaste müsli som vi dessutom fick med oss hem!! Jag hade inte sovit så bra under natten, dels för att sängen var för hård, men också alldeles för kort. Sedan var det kö till duschen. Vid elva hade vi packat oss för att gå på zoo! Zooet bestod av olika delar, där det var "vanliga" exotiska djur utomhus, terrarium, bondgården och regnskogen. Jag såg massor med djur som jag aldrig sett förut och nu kan kryssa av min lista, däribland kattbjörnen som jag skrev en uppsats om i tvåan (gymnasiet alltså). Efter det kände jag nästan att jag kunde dö lyckligt. Vi såg även pingvinmarschen, som var en liten "show". Pingvinerna skulle gå iväg till elefanterna och tillbaka igen. Det var väldigt roligt, de gick alla på led helt snällt. Vi såg även en orm som ömsade skinn och annat äckligt. Regnskogen var väldigt intressant. Man gick som in i en stor kupol som hade en stor regnskog inuti sig. Där levde djuren helt fritt, och man fick gå efter en liten stig och försöka se djuren. Ibland skymtade man någon fågel, en fladdermus eller två och apor. Och massa exotiska blommor och myror överallt. Eftersom det var extremt fuktigt där inne så blev kameralinsen alldeles suddig, och det var svårt att få bra bilder. Men under dagen lyckades jag ändå ta över 150 bilder på alla djur. Några av dem ser ni nedanför.

På kvällen skulle de vuxna iväg på restaurang och jag fick stanna hemma med barnen. Vi åt spaghetti bolognese som mannen redan hade förberett. Efter glass till efterrätt blev det sedan en lugn kväll. Violette och Valentin spelade Pokémon på varsin Nintendo DS, Louise spelade Sims 3 och jag spelade Betapet. Nördfamiljen.se! Men jag klagar inte, det var faktiskt väldigt lugnt och skönt. Klockan halv elva var det läggdags för barnen, men eftersom jag delade rum med Louise så lade jag mig också. Och sov dåligt igen.

SÖNDAG 13/11

Vi vaknade runt nio igen och åt frukost. Sedan var det till att packa med sig allt inför hemfärd klockan elva. Den här gången fick jag sitta fram istället för i mitten, för att föräldrarna skulle kunna byta av att sitta med barnen och hjälpa dem med läxor. Det gjorde hemresan mycket drygare än ditresan. Vi kunde inte lyssna på musik på radion, men jag kom sedan på att jag hade med mig hörlurar till mobilen. Jag orkade dock inte lyssna så länge. Jag försökte sova lite ibland, och lyckades kanske sova en halvtimme totalt. Vi tog en kisspaus ungefär halvvägs. När det var ungefär två timmar kvar av resan hade jag lyckats bli kissnödig igen och var allmänt less. Jag hade inte lust att göra nånting heller, så det kändes som att tiden stod still. Men vi var äntligen framme klockan sex, och jag kunde springa på toa. Och nu sitter jag här hemma igen och funderar på att kanske se Robinson-finalen, nörd som jag är. Tjingtjong!