IDAG HAR JAG VARIT BÄST. Och det är inte för ingenting, utan jag svarade i telefonen idag! Jag brukar aldrig göra det, för jag vågar aldrig. Jag brukar knappt våga svara när föräldrarna ringer heller, såvida jag inte är HELT säker på att det är det. Och idag när jag kom hem från gymmet så ringde telefonen, jag kollade på numret, som började med exakt samma fyra siffror som pappans mobilnummer. Så helt säker på att det var pappan som ringde, så lyfte jag på luren och sade "Hallå, det är Jasmin?". På andra sidan luren hör jag då en förvirrad stackars POJKE som säger "...allô?". Jag får lite panik och känner för att lägga på luren. Men sen säger jag till mig själv "Lugn, Jasmin, you can do this!". Så jag svarar, "Allô?". Pojken säger då att han söker Valentin. Jag ber honom att vänta och ropar. Inget svar. Det betyder att jag måste fortsätta samtalet, NEEEJ. Men jag säger då lugnt att Valentin inte är hemma och att jag kan hälsa att pojken ringt. Han frågar då vilken tid Valentin kommer hem, och jag svarar att jag inte vet men att han är hemma på kanske en timme. Pojken tackar för samtalet och säger att han ska återkomma. Au revoir! JAAA, jag klarade det! Himla stolt känner jag mig. 

Sen på kvällen så var vi och åt middag på en Marockansk restaurang. Det var inget wow över maten kanske, men det var gott, annorlunda, och en väldigt mysig miljö i restaurangen med Marockanskt kakel, fina lerkrukor, handmålade tallrikar och varma färger.

Imorgon gäller det. Dansen. Jag är supernervös, verkligen. Det gick jättebra på gymmet, och jag tror jag har mindre halsont nu än vad jag hade imorse, men jag tror ändå inte att jag ska dansa hela dagen, det känns lite för mycket och för dyrt. Så jag dansar nog bara baletten som är från 12.00-15.30, och som kostar 35 euro. Det blir en bra upplevelse ändå. :)


Ikväll är jag Skype-drottning!