Om jag skulle rita en kurva på ett koordinatsystem av mitt allmäntillstånd så skulle den nog börja på minus, sedan gå linjärt uppåt, för att fortsätta rakt, och sedan sakta falla nedåt. Kanske svårt att föreställa sig, men det är så jag ser det i alla fall.

Morgonen började med att jag gick på toa, och mitt i allt började det svartna för ögonen så jag var tvungen att kasta mig ner på golvet och lägga mig med benen upp i luften för att undvika att dunka ner i golvet ofrivilligt. Medan jag låg och tänkte att det nog såg ganska lustigt ut sett utifrån så insåg jag också att jag nog borde dricka och äta något ganska snabbt. Så jag hasade ner till nedervåningen där det var fullt pådrag med folk som skulle ha frukost. Det fanns allt man kunde önska. Baguetter, massa skinkor, omeletter, fruktsallad, croissants, flingor... Det var som hotellfrukost helt enkelt. Men jag tog min yoghurt och banan och hasade upp igen. Efter det sov jag i någon timme, och medan de andra sedan var ut på äggjakt och huset stod tomt så lyckades jag ta mig ner och trycka i mig lite baguettrester och en halv skål flingor.

Efter att ha legat däckad i några timmar till kom sedan mamman upp med buljong som mormorn hade lagat med stor kärlek och omsorg. Hon är verkligen urgullig. Och den satt otroligt fint. Fick även hostmedicin och påfyllnad av febernedsättande. Hostmedicinen hjälpte ingenting tyvärr, men buljongen gjorde susen! Runt sex kunde jag faktiskt klä på mig och ta mig upp, och alla var jättegulliga och "välkomnade mig tillbaka till livet". Och eftersom jag själv inte kunde vara med på äggjakten så hade jag fått gåvorna leverarade direkt till dörren istället så att säga. Sen åt jag lite middag och hängde med så gott jag kunde. Men efter att ha suttit i typ två timmar så blev jag trött och febern kom smått krypande tillbaka. Så nu ska jag nog ta och slagga och hoppas på att morgondagen ser ljusare ut. Godnatt mina kära!