En av mina favoritlekar när jag var liten var kurragömma. Det är fortfarande en fantastiskt rolig lek om man har barnasinnet kvar. Och om det finns tillräckligt många gömställen. Vi lekte kurragömma idag. Det är något visst med att hitta ett riktigt bra gömställe och sedan bara ligga och lyssna och vänta. Fnissa lite, kanske knacka ibland. Man bli lite stolt över platsen man hittat. Det är även en lek som blir bättre ju fler man är. Att leka på fyra är gränsfall. Varför leker man aldrig kurragömma längre?

Idag åt vi crêpes, eller översatt pannkakor, till middag. Det är en tradition i familjen att de äter det varje fredag, men eftersom det har varit lite speciella veckor så har det inte blivit av förrän idag. Det var supergott. Men då var jag helt utsvulten och orkade knappt le och hade ett extra lager kläder på mig också. Så då hade nog till och med en skosula varit delikat.

Nu hade jag tänkt sova ruset av mig. Får se om jag kanske kan ta mig en sväng på stan imorrn bara för att göra något. Annars lär jag ligga hemma och bänka vid datorn. Och det känns som en bortkastad dag med 27 grader ute. Adieu, tout le monde!

Jag kan börja med att säga att att jag har fått min första lön idag, JIPPIIII!! Här ska shoppas! Haha, näe... fast kanske lite. Jag jobbar ändå inte för att spara, men jag sade till mig själv innan jag kom hit att jag skulle lägga undan åtminstone 1000 kr varje månad till mitt sparkonto. Det tycker jag var klokt. För har man levt på 1050 per månad innan så klarar man det här garanterat. Om jag nu kan hålla mig borta från internetshopping, det är hemskt roligt.

Att sova är viktigt här i livet. För att kroppen ska må bra och kunna prestera behövs sömn, en självklarhet. Men tydligen inte för mig, som kväll efter kväll lägger mig alldeles för sent. Att sova sex-sju timmar per natt räcker faktiskt inte för mig, jag måste sova minst åtta för att känna mig helt utvilad. Jag brukar alltid vara i säng runt halv tio, men då är grejen att jag sitter med datorn i sängen och kollar på massa klipp och andra roliga grejer, spelar lite Betapet, och pratar med människor. Detta måste sluta nu, hjälp mig! Om jag fortfarande pratar med er när klockan är halv tolv, säg åt mig! Haha. Nej men allvarligt, jag har känt mig krasslig hela dagen, och även haft mindre tålamod, mindre ork, och har inte kunnat motivera mig själv till att göra något produktivt. Så, ikväll paktar jag med mig själv att jag ska ha släckt lampan senast klockan elva. Annars, inga kaviarmackor till frukost!

Dagens torsdag har inte varit så annorlunda till skillnad från andra torsdagar. Hämta och lämna Violette i skolan, göra lunch, och sitta och dega, och inte så mycket mer än så. Ursäkta mig om ni förväntade er ett långt spännande inlägg, för det blev det inte. Jag har dock en hälsning till er alla, när jag kommer hem så hoppas jag att ni har preppat med Sveriges guld, nämligen Kopps och mjölkchoklad! Och möjligtvis lakrits och pizza. Men det finns det nog här också, har bara inte orkat leta.

Hejsvejs!

Idag har jag haft den franska theme-sången till Inspector Gadget på hjärnan heela dagen. Dels för att jag och Violette satt och kollade lite på förra årets dansföreställning efter frukost där ett av numrena dansade till denna låt. Men det beror också på att Inspector Gadget går på tv jämt här, så man hör det hela tiden. Nåja, det är ju tur att den är väldigt bra. Jag går över till dagens händelser.

Som sagt så har jag lekt taxi idag. Det var inga problem, så länge jag hade GPS:en på. Att hitta till dansskolan hemifrån var lite svårt dock. Där gjorde jag en tabbe och trodde jag skulle kunna memorera kartan, så jag slog inte på GPS:en, dum som jag var. Men eftersom jag visste att det skulle vara svårt att hitta så åkte vi i god tid. Duktiga jag kan planera :D Efter att jag svängt in på en liten bakgata så kunde jag slå på och sedan hitta. Att åka till ridskolan är jag redan vad vid och vet exakt när jag ska svänga, vilken fil jag ska ligga i, vilken växel jag ska ha på vissa ställen och så vidare. Man lär sig fort.

På Violettes ridlektion var det bara hon och en annan tjej där, så efter att de studsat runt lite inne i ridhuset så gick vi ut och trampade i skogen. Jag ledde Violettes ponny medan ridläraren tog den andra flickans. Detta gick väldigt bra till en början, trots att det var en väldigt smal brant stig, med massa gropar och brännässlor och annan vegetation på sidorna. Jag brände mig på ena benet eftersom jag inte riktigt var klädd för en skogspromenad (hade shorts, det var ju trots allt 27 grader idag), men det var inte så farligt. På vägen tillbaka dock, så hände det något som jag finner dels väldigt chockerande och hemskt, men också väldigt komiskt. Vi gick uppför en väldigt brant backe, med ridläraren och den andra hästen i täten, och jag och Violette sen. Branten delades sedan i två delar av en ganska djup och lång "spricka" i mitten. Den här gropen såg inte den första hästen (Picasso) tydligen, så den klev RAKT UT I INGENTING och FÖLL HANDLÖST! Hela hästen välte och ramlade på sidan med den stackars flickan under. Det såg precis ut som på film, när hästen blir skjuten eller liknande. Det gick bra för flickan dock, hon fick bara ett skrapsår på axeln. Och hästen klarade sig den med och reste sig väldigt snabbt igen, lite generad. Jag har aldrig sett en häst ramla så förut, så jag blev mest chockad, men samtidigt var det så roligt så jag bara ville skratta rakt ut. Detta gjorde dock stackars Violette extremt rädd uppe på hästryggen, men jag lotsade henne i säkerhet. 

Efter allt skjutsande och tidspassande så glömde jag helt bort att jag skulle åka tillbaka igen till dansskolan och titta på en lektion. Det gör inte så mycket dock, jag tror inte att nivån är så himla bra, och tiden är väldigt opassande eftersom jag antingen skulle komma sent varje lektion då jag ska skjutsa hem Louise precis innan, eller att hon måste få skjuts av någon annan, vilket gör att jag inte riktigt fyller min position, och det skulle inte heller kännas bra. Jag ska dock titta på en jazzlektion som är efter mina balettlektioner på måndagar. Tyvärr är den full för tillfället, men de började precis, så chansen är stor att någon hoppar av.

Nu är jag väldigt väldigt förvirrad. Imorrn har jag en väldig massa skjutsande hit och dit. Först på morgonen ska Violette på ridning. Sen ska jag göra lunch till alla barnen och mig. Sen efter det ska jag, med Louise i bilen, skjutsa Violette till dans för att sedan fara och skjutsa Louise på ridning direkt efteråt. Sen iväg och hämta upp Violette igen direkt efter det, skjutsa hem henne, hämta Louise, skjutsa hem henne, och sen fara och titta på en danslektion. Jag har ritat en liten plan till mig själv så att jag ska förstå bättre. Det här hade varit myyycket lättare om det inte var så att det är ENKELRIKTAT ÖVER-J*VLA-ALLT, vilket betyder att man inte kan åka samma väg dit som tillbaka. Och eftersom jag ska åka från hem->dansskola->ridskola->dansskola->hem->ridskola->hem->dansskola->hem, så måste jag åka fem olika vägar. Fem olika vägar. Helt onödigt.

Idag har jag känt mig superduktig, eftersom franskalektionen gick jättebra, och även balettlektionen, som jag faktiskt ska anmäla mig till eftersom det var så roligt! :D Dock så är jag sjuukt trött. Sov typ sex timmar i natt och har vandrat fram och tillbaka till stan, som tar ca en timme, och även dansat. Nu tycker jag att jag förtjänar en lång jäkla massage.

Nu kan detta verka lite cheesy, men i detta inlägg vill jag att ni kommenterar era frågor, för jag tänkte i nästa inlägg (eller inlägget efter det) besvara dem. Detta är alltså ett inlägg för FRÅGESTUND. Och en liten uppdatering såklart. Så, undrar ni över något? Har jag inte varit tillräckligt tydlig med något? Fråga på! Det kan aldrig bli för mycket.

Jaa, kära vänner, idag gav jag mig faktiskt ut på promenad i det strålande vädret, och joggade sen på hemvägen. Det skönaste av allt var att jag inte visste var jag skulle eller vart jag var på väg. Jag hade ingen klocka på mig heller, och hade ingen tid att vara hemma, så jag kunde gå hur långt jag ville hur länge som helst. Sen när jag kom hem tränade jag lite styrka och stretchade en kortis. Jag känner inte så mycket nu, men det riktiga resultatet återstår att se imorgon. Dock så åt vi stormiddag med en liten aptitretare, middag med bl.a. pilgrimsmussla, sedan ostbricka, och sen två ljuvliga tårtor från Le Péché Mignon till efterrätt. Så, där försvann hela träningen. Men det är väl bättre att ligga på plus-minus noll än att ligga back. ;) Bilder på tårtorna ser ni längre ner i inlägget. (Tog bilderna i all hast innan de försvann.)

Idag kom belgarna hit. Det är föräldrarna och fyra barn. De tillhör den franska delen av Belgien, såklart. De är väldigt trevliga och pratar rätt bra engelska. Det har också varit väldigt skönt för mig att verkligen känna mig avbelastad på min lediga dag eftersom alla barn kunnat leka med varann. Tack för det! Att vara ledig för mig innebär inte så mycket mer än andra dagar egentligen, mer att jag inte behöver känna mig tråkig och lite skyldig för att jag sitter vid datorn istället för att vara med barnen.

Mamman tog mig även till gymmet så att jag fick kolla lite hur det såg ut. De verkade ha alla maskiner jag behöver, och dessutom fick jag testa på en gång gratis. Det här verkar bra! Hittade dock inget om pris, men det verkar kosta antingen ca 80€ för tio gånger, eller ca 400-500€ för ett årskort. Snorigt dyrt. Men om jag köper tio gånger så kan jag dryga ut det genom att bara gå dit en gång i veckan och gymma hemma resten och gå på promenader, nu när det ändå är fint väder ute.

Och förresten Sverige, vi ses 21:a oktober! :D Tjingeling!

Idag har jobbat "övertid", vilket egentligen inte gör mig något eftersom det har varit en väldigt härlig dag. Och eftersom ungarna (mestadels) är så goa. Så jag har gjort lunch och lämnat och hämtat Violette som vanligt. Sen har jag också gjort middag och skjutsat Louise till och från gymnastiken och nattat alla tre barnen för ca en timme sen. De är oftast väldigt snälla, men ibland kan de bråka lite med varann sådär som alla småsyskon gör. De är faktiskt väldigt lugna barn, och de gör alltid sina läxor direkt när de kommer hem. I alla fall Louise och Valentin, Violette brukar vara lite stökigare. Men hon är så liten, så på henne måste man tjata för att hon ska göra saker, annars tenderar hon att gå sin egen väg. Och precis så som alla andra barn så frågar hon väldigt mycket. Varför måste barn fråga så mycket? Jag skulle förstå en fråga som typ "Vem bestämde att det ska vara rött när man ska stanna och grönt när man ska köra?" eller andra allmänt lärorika frågor. I längden blir det väldigt jobbigt när de hela tiden ifrågasätter varför man sade si och så, eller varför man gjorde sådär. Det jobbigaste är när vi ska rita, för då ifrågasätter hon konstant. T.ex. "varför suddar du?", "varför har den bara ett öra?" "ska den se ut sådär?!". Varje gång säger jag samma sak. "Jag är inte klar än." Ni som ritar förstår nog min frustration. Men annars är hon en ängel och vill bara väl.

För övrigt så var jag på stan idag och kikade på lite olika stånd med leksaker, marionetter, souvenirer och massa mat och godsaker. Sen på torget var de lite olika små uppvisningar. Det var inte så mycket att se egentligen, men det var trevligt. Och idag var det otroligt varmt! Solen sken hela dagen, och jag gick ut med jeans och linne och svettades! Det kan nog också ha varit lite extra chockerande för min kropp eftersom jag frusit konstant de senaste två dagarna eftersom det varit så kallt. Men på söndag kommer det tydligen vara 22 grader och sol, det ni! Det är rena rama sommaren här, men folk verkar inte fatta det, utan de flesta går runt med jacka och tjocktröja. Jag såg till och med en tjej som hade tjocktröja och DUNVÄST på sig. Helt sjukt. Svart var den också.

På vägen hem så köpte jag mig en slush eftersom det var så varmt. Sen när jag kom hem och såg mig i spegeln upptäckte jag detta:



Nu ska jag ta och bädda ner mig! Sovmorgon imorgonnn, yessss!

Detta inlägg är tillägnat min kära sven-bertil, a.k.a ANDREA AGGESTÅL för att hon fyller 19 år idag!! Så har ni vägarna förbi, tveka inte att gratta denna undersköna pingla!


Grattis underbara bästa Andrea! <3

Jag måste röra på mig mer. Jag börjar allvarligt få en dubbelhaka. Och mina muskler är borta. Det känns skitdrygt att bara sitta inne hela dagarna. Samtidigt som jag inte orkar göra något. Jag måste nog rita ut en tvåtimmarspromenadrutt som jag kan gå varje lördag och söndag eller nåt. Att gymma verkar vara himla dyrt här, vilket egentligen var min plan på vad jag kunde göra på dagarna. Och sen finns det dåligt med passande danslektioner. Jag ska testa en till på måndag och se vilken som var bäst av de två. Så anmäler jag mig sen. Annars får jag göra det bästa av situationen, lyfta lite barn och sånt.

Imorrn ska pappan, mamman och Valentin på begravning i Alsace. De kommer vara borta hela dagen, så det innebär för mig att jag ska ta hand om Louise och Violette och vi ska laga tacos till middag!

...trodde jag aldrig att jag skulle sitta och sjutsa barn i en bil i Frankrike. Det kanske man skulle skriva i sitt cv, "körvana i ett annat land". Totalt så satt jag i bilen åtta gånger idag, och tre av de gångerna stötte jag på en ambulans. Två av de gångerna behövde jag svänga åt sidan. Så, nu kan jag checka av det också. :) Jag kände mig lite extra stolt idag också när Louise berättade för sin mamma och pappa att jag körde bättre än dem. Fast bättre vet jag inte, jag skulle nog mer säga lugnare. Här är det för övrigt trafikljus ÖÖÖVERALLT. Och mycket STOP-skyltar. Och även väldigt mycket enkelriktat.

Den här dagen har gått relavtivt snabbt. Mycket beror på att det tagit ett bra tag att ta sig fram och tillbaka till ridskolan på grund av trafiken. Annars har vi mest suttit och målat idag. Som jag förmodligen redan sagt tidigare så är onsdagar en "ledig" dag för barnen. Louise och Valentin går från åtta till elva eller tolv, och Violette har ingen skola alls. Varför det är så vet jag inte riktigt. Men imorgon är det vanligt schema! Och då kommer städtanten också som brukar traska runt här i typ sex timmar.

Nu ska jag nog kika lite efter flygbiljetter hem i oktober! Dock så glömde jag fråga när tågen härifrån går. Som sagt så är det tre tåg man måste ta för att komma till flygplatsen, och då krävs det helst lite marginaler och att flygtiderna stämmer med tågtiderna. Men som det ser ut nu så kommer jag troligtvis stanna mellan 21-31 oktober. :D Biljetterna kostar dock runt 3000, plus att tågbiljetterna kostar ca 500 kr. Men de kan nog familjen stå för. De erbjöd sig att betala lite mer för min del av deras utlandsresa om jag skulle följa med eftersom de känner mig bättre nu. Men då skulle jag fortfarande behöva betala ca 5000 kr, och det är inga pengar jag vill lägga ut på en sån sak, även om jag säkert skulle haft väldigt kul. Men jag har det nog roligare hemma för 2000 kr mindre dessutom. :)

Först och främst så vill jag inleda med att tacka ER SOM LÄSER, så jag inte glömmer det. Det känns väldigt fint. Och kommentera hemskt gärna! Ni behöver inte ens kommentera inlägget, ni kan bara skriva "hej" eller nåt. Vad ni vill!

I morse så gick jag upp, åt lite frukost, och gick med Violette till skolan. När jag kom hem insåg jag att jag fortfarande var enormt trött efter en kopp te, en macka med nutella och en tio minuters promenad i kylan. Så jag bestämde mig för att lägga mig igen och ställa väckaren en timme senare. PING! Det var ett klokt val, Jasmin. För pigg, och redo för nya utmaningar så begav jag mig efter lunch ner på stan. Jag hade karta med mig för att kunna orientera mig fram på de gamla små gatorna. Och hör och häpna, så hittade jag till en liten butik som jag och mormorn gick på för en vecka sedan, utan att minnas vad affären hette eller ha kollat på en karta. Jag är bäst!

Nöjd över en timmes vandring och orientering så traskade jag hemåt igen. På vägen stötte jag på en man som frågade efter ett kafé. Jag hade ingen aning, så jag svarade bara "Je ne sais pas." Efter ett tag gick han ikapp mig igen eftersom vi skulle åt samma håll. Han började prata med mig och frågade var jag kom ifrån och dylikt. Vi hjälptes åt att hitta kafét och skiljdes sedan åt. Några gånger var han tvungen att prata på engelska, men annars förstod jag väldigt mycket! Dock inte när jag började övertänka, som vanligt.

Efter middagen så for jag och pappan på en dockteater. Och då menar jag inte sånt som man gör åt barn, utan en RIKTIG, grym, och makaber dockteater! Den var riktigt rolig och hette "The House". Här finns det bilder för de intresserade. Skaparna förklarade det som en "komedithriller". Den var riktigt bra! Tyvärr fick man inte ta några bilder dock.

För att vara lite seriös så fick jag idag reda på att Violette fick leukemi när hon var tre år gammal. Idag är hon sju år och är frisk. Det tackar vi för. Och med det sagt så gör jag kväll! Jag har smått panik över imorrn eftersom jag ska skjutsa Violette och Louise på ridning. Jag har ingen aning när deras olika lektioner börjar, och jag vet heller inte var lunchen till imorrn är. Kaos säger jag bara.

Idag var det kallt. Väldigt kallt. Kanske inte fullt så kallt som i Sverige vid den här tiden, men det hade lätt kunnat vara frost över natten. Men det blev varmare vid lunch.

Idag hade jag franskalektion. Det var jobbigt. Skitjobbigt faktiskt. Övningarna var inte jobbiga alls, det var typ grundnivå. Men jag antar att det bara är en slags introduktion. Eller så gjorde jag allt fel på proven jag gjorde tidigare, vilket dock är mindre troligt. Det jobbiga var att sitta och lyssna och förstå vartenda ord läraren sade, för hon pratade ju givetvis franska hela tiden. Även om hon började långsamt, så kändes det som att hon glömde bort att hon pratade med en nybörjare efter 20 sekunder och pratade som en "normal människa" igen. Och när man inte kan ett språk så blir man väldigt trött i huvuet efter att sitta och koncentrera sig, hela tiden lyssna, tolka information, översätta, och sedan kommunicera och göra övningar i två timmar. Det kanske låter väldigt simpelt med tanke på hur många timmar om dagen man gick i skolan, skrev nationella prov osv, men jämför det med att sitta och lyssna på någon som pratar väldigt dålig engelska eller svenska, så att ni måste koncentrera er hela tiden för att förstå vad personen säger eller försöker säga. Jag vet inte om det bara är jag, men när min hjärna tycker att det är jobbigt så slutar den tänka, den kopplar bort. Jag kunde, utan att jag ens märkte det, ha kopplat bort läraren (Ingrid) när hon satt och förklarade en övning. Jag kom på mig själv när hon repeterade samma sak två ggr, som frasen "Comprenez-vous?" eller dylikt. Då hade jag inte hört ett ord. Och så var hon tvungen att förklara om allt igen. Jag blir faktiskt arg på mig själv när jag sitter och skriver det här. Hur kan jag inte vara bättre? BUÄ säger jag bara. Om jag ska vara helt ärlig med mig själv så har jag aldrig tyckt om att PLUGGA franska, även om jag hemskt gärna vill LÄRA mig franska. Det är otroligt krångligt egentligen. Men det är bara att kämpa. Vill man något här i livet så får man det inte gratis. Jag kommer nu ha lektioner varje måndag ca 9-11. En sak jag märkt är att jag kan förstå väldigt mycket om jag står på sidan av en konversation och bara lyssnar. Men direkt när någon pratar med mig så förstår jag inte längre. Jag blir skitstressad innerst inne, för jag känner pressen att jag måste förstå, annars är jag dålig.

Jag känner att jag inte kan bryta min streak efter att ha uppdaterat varje dag, så jag ursäktar för att jag kanske pratar om helt ointressanta saker. Men jag skriver inte bara för att ni ska kunna läsa vad jag gör, utan jag skriver även för min egen skull, så att jag ska minnas vad jag gjorde varje dag. Tiden går fort, och hade jag inte skrivit så hade jag knappt kommit ihåg hälften.

Idag hände något väldigt konstigt. Som sagt så är det dockfestival nu, och vi gick tidigare idag in på någon föreställning. Det verkade väldigt roligt först, det var som en flyttbar cirkusmanege. Sen, eftersom vi var en av de första att komma dit, så fick vi lite speciella platser. Det fanns sittplatser för barnen, vanliga sittplatser, ståplatser och...LIGGPLATSER! Jag kan nästan inte ens beskriva det för att det var så abstrakt! Man skulle klättra upp för två stegar, och sedan in i en liten trång gång där man skulle krypa fram till sin plats. Detta var överst av allt, så man låg som och såg ner på scenen. Inte nog med att det var lite läskigt, så var det väldigt skumt, och VÄLDIGT obekvämt. Tänk er att ni ligger på mage och stödjer huvudet på arbågarna, och att benen antingen ligger sträckta rakt bakom er eller upp vinklde 90 grader i luften. Och sen ligger ni så i TVÅ OCH EN HALV TIMME. Stackars, stackars min kropp. Jag börjar bli gammal. Och inte nog med det så trampade jag i hundbajs sen på vägen hem. Kul.

Annars har det varit en lugn dag, en ledig dag. Imorrn ska jag upp sju, och då börjar arbetsveckan igen. Hej och håå!

Jag som trodde att det inte rymdes fler i det här huset, men tro det eller ej, så kom det hit fyra belgare idag också! De är gamla bekanta till familjen och ska även de kolla på festivalen. Så idag har vi varit 13 personer i huset samtidigt. Pappan är inte hemma nu i helgen eftersom han ska på nåt cykelrace imorrn och cykla 10 mil. Men om han hade varit hemma så hade vi varit 14 personer!! Så ni kan förstå att det här huset är stort. Jag vet inte vad alla belgare heter, eftersom jag knappt hann träffa dem innan jag skulle iväg på min danslektion! :D

Jag var ganska lugn när jag först började traska iväg eftersom jag var ute i god tid. Sen efter ett tag insåg jag att jag hade gått för långt, för jag skulle nämligen svänga över en bro. Så jag gick tillbaka igen och då såg jag bron. Efter att ha vandrat ett tag så tänkte jag att jag borde ha sett dansskolan nånstans, men nej, jag kunde icket se den. Jag började känna mig lite stressad eftersom lektionen snart skulle börja. Jag har fått för mig att de är väldigt hårda med att komma i tid Frankrike och att jag kanske skulle få sitta ner hela lektionen om jag kom sent. Jag gick hur som helst tillbaka igen, och då såg jag en annan bro! Så jag gick över den och vandrade rätt länge, men då kände jag igen hur vägen svängde och så som på kartan, så nu hade jag kommit rätt! Klockan var tre minuter över börjningstid när jag var framme, så på väldigt stressad franska försökte jag förklara för honom i receptionen vem jag var och att jag var där för att testa på en lektion. Han förstod och visade mig omklädningsrummet. Ett väldigt litet omklädningsrum som delades med tjejer och killar.

Det fanns två danssalar, och vi var ca 20 stycken, varav två var killar, och en av dem var han i receptionen. Även läraren var en man. Han var väldigt rolig, men också bestämd och korrigerande precis sådär som en balettlärare ska vara. Att jag kom sent gjorde inget alls, eftersom vi ändå inte började i tid och kunde gå över. Lektionen var väldigt rolig, och helt i min nivå, vilket kändes skönt. Det enda som var svårt var alla nya övningar, och att jag inte kunde utföra dem så som jag ville på grund av att mina muskler svek mig. Mina ben orkade knappt bära mig när jag skulle gå hem igen. Men det ska det snart bli ändring på!

Jag har även fått lite förfrågningar om vädret. Här är det ca 20 grader på dagarna, oftast runt 17. Oftast väldigt soligt och varmt, men ibland lite mulet. Det har inte regnat någon dag än så länge dock, trots att det har stått att det ska det. Men jag klagar inte. På mornarna är det dock svinkallt, och även väldigt bitande på kvällskvisten.

Det var nog allt jag hade att säga här från frankenland.

Precis som igår så kom jag ganska precis hem. Idag gick vi på samma och "den riktiga" showen tillsammans med barnen. Jag var jättetaggad på att få se allt igen eftersom det var så himla häftigt, så jag tog med kameran den här gången för att dokumentera allt. Men såklart, eftersom man går med barn, så blir de trötta. Jag menar, showen började senare än deras läggdags vilket var väldigt orutinerat av planerarna tycker jag. Jag blev lite besviken för att vi var tvungna att gå innan det var slut. Jag hade ju kunnat stanna och titta såklart, men då skulle jag inte ha hittat hem med mitt värdelösa lokalsinne. Så vi vandrade hemåt igen, tillsammans med den tjeckiska gruppen som kom tidigare idag, och då stötte vi på gamla grannar till familjen. Innan var barnen så trötta att de typ såg döende ut, och sen helt plötsligt blev de hur pigga som helst och de stod och pratade i typ EN TIMME. Aaah! Jag försökte hänga med så gott det gick.

Den tjeckiska gruppen är jättetrevlig, de är tre män och en kvinna. De ska vara med på festivalen och "uppträder" på söndag om jag förstod rätt. Även de pratar rätt många språk, så huset är just nu en enda stor bomb av språk. Det pratas franska, engelska, svenska, tjeckiska, spanska och lite tyska. Helt otroligt.

För att nämna något som också är roligt så kollade jag på tv:n för första gången idag. Och för dem som inte vet så kan jag berätta att ALLT är dubbat. Så jag satt och kollade på Simpsons och Vänner på franska. Det var otroligt roligt! Men också väldigt störande för att deras röster var så fula.

Jag har bestämt att jag ska börja med lite listor också eftersom jag precis funnit kärleken till det. Här är exempelvis en lista på klassiska franska saker jag sett:

Alltså denna dag! Det är allt jag kan säga. Efter frukosten så följde jag med mormorn och skjutsade Violette till ridskolan. Det är ett väldigt fint och gammaldags stall med massa hästar av olika färg och storlek. Det fanns en häst som hette Gargamel, det tyckte jag var roligt. Efter det så åt vi lunch och pysslade lite. Då Violette bara är sju (fyller åtta) så behöver hon mer stimulans än de andra barnen (Louise 11, Valentin 10) som mestadels roar sig själva.

Vid tjugo över tre så gick jag och morfarn till "komvux" för att anmäla mig till franskakurser. Nu kommer det mest komiska men även mest jobbiga för idag. För att de ska kunna lägga upp en bra planering över min utbildning så behöver de veta vilken nivå jag ligger på. Så jag fick sitta och göra alla möjliga konstiga tester i en och en halv timme. Det kanske inte låter mycket, men tro mig, jag led. De första testen var "uttalstest" som gick ut på att jag läste en lång rad bokstavskombinationer. Till exempel så stod det "pi po bu la ou ku" o.s.v. som jag skulle uttala som jag trodde de uttalades. Sedan ökades svårighetsgraden med långre stycken och till slut riktiga ord. Sedan skulle jag även skriva dem när han som höll i det hela sade typ "kö no bi på" eller "la maison un chien" o.s.v. Sedan var det massa konstiga uppgifter som typ "Du är sjuk. Du ska skriva ett brev till din kompis och fråga honom nånting. Vad frågar du?". Sista delen bestod av att jag fick meningar med luckor i och olika alternativ att fylla i luckorna med. Sen var det en del andra mindre partier. Under nästan hela provet så satt han mittemot och typ stirrade på mitt papper eller stod bredvid och kollade vad jag skrev, så jag blev hur stressad som helst. Jag märkte också att ju mer jag tänkte, desto svårare blev det. Om jag började analysera ord så blev jag helt blank, men om jag inte tänkte utan bara läste eller lyssnade så kom det av sig själv.

Något jag förresten glömde nämna var att folk inte dricker te ur koppar som normala människor här. Näe, här dricker man te ur skålar! Skålar som jag äter flingor ur. Så om jag ska ha te får jag ta en av barnens barnmuggar med prinsessor och fotbollar på, med andra ord normalstora muggar. Sedan så gick jag förbi det där konditoriet idag igen och såg namnet, Le Péché Mignon!

Här kommer lite bilder på mitt rum! Jag kan tillägga att toaletten ligger utanför rummet, och att handfatet till toan ligger i hallen konstigt nog.

Jag vill även tacka så jättemycket till alla som läser och kommenterar! Då vet jag att ni finns där ute och lever och andas. Fortsätt med det är ni snälla, det är väldigt fint!

Nu ska jag kolla på det bästa programmet i världen, nämligen Halv åtta hos mig! :D Jag tackar gudarna för tv4play!

Den här dagen har varit väldigt bekväm. Jag kommer inte behöva jobba på hela veckan eftersom barnens mormor och morfar är här och ska visa mig hur allt fungerar. De är väldigt bra på engelska vilket är skönt.

Idag gick vi ner på stan och jag blev bjuden på glass och "sight-seeing". Det är en väldigt mysig stad med massor av gamla hus. Vi gick bland annat in i en mysig liten kaffe- och tebutik och ett jättefint konditori (pâtisserie) med massor av vackra bakelser. Billiga var de också! Jag måste ta en bild och köpa något nästa gång! Vi gick även till ett närbeläget supermarché där jag köpte tvål och sånt.

Senare på eftermiddagen när barnen kom hem så spelade vi lite spel och studsade studsmatta. Det var väldigt trevligt. Hade nästan glömt hur lättroade barn är.

Imorgon blir det full fart då barnen har massa aktiviteter att gå till, även för mig som ska följa med lite överallt och anmäla mig till franskakursen som jag kommer att gå till. Sedan ska jag även få hjälp att skriva in mig på en dansskola. Eftersom barnen är lediga varje onsdag så betyder det mycket lek, stort ansvar, och inte så mycket egen tid.

Nu tror jag att jag ska spela lite Betapet så jag inte virrar bort mig i franskan!

Imorse var det uppe med tuppen som gällde. Men eftersom jag och mina två bästa brudar knappt hade hunnit i säng förrän vi skulle upp igen så var det inte överdrivet svårt. Sen bar det iväg till Stockholm där jag fick sitta och vänta på nästa flyg. Och jag väntade, och väntade, men ingen uppdatering stod på skärmen. Jag började bli fundersam, gick lite fram och tillbaka. Tänkte att "hm, gaten stänger om typ fem minuter, men ändå så står det inget på skärmen. Märkligt." Efter att ha gått lite av och an så insåg jag sedan att jag suttit på fel terminal hela tiden. Bra Jasmin, riktigt bra. Så jag börjar springa som en idiot och sick-sackar mellan alla människor. Frågar lite folk i farten om vägen till terminalen eftersom Arlanda är sämst skyltat. Jag hittar sedan terminalen, men där det på skärmen säger att gaten är STÄNGD! Jag får panik, springer fram och tillbaka, svär lite grann och sen hittar jag en kille i säkerhetskontrollen som leder mig före alla andra och visar vägen till gaten. Han ger mig en väskvagn och säger "du kan hinna om du springer". Så när jag äntligen når fram står endast en gubbe i gul väst där. Annars, helt öde. "Alla väntar på dig." säger han bittert, men jag blir bara överlycklig över att de faktiskt väntade. Bra där, Stockholm! Jag som trodde att jag var så duktig, men där hade jag fel. Det känns väldigt pinsamt att erkänna, men jag missade nästan flyget.

Väl framme i Paris så hämtar jag väskan och börjar leta efter tågstationen. Det visade sig vara en väldigt låååååång väg dit, men tack vare att det var så bra skyltat så hittade jag till slut. Nu kunde jag andas ut lite. Jag köpte lite mat på nåt fik som hette PAUL och satte mig och tittade ut över alla människor som gick förbi. Jag såg bl.a. en kille med protesben och en uteliggare som låg under en filt. Jag har även upptäckt att folk pratar väldigt tyst här i kassor och sånt, och snabba franska viskningar är inte det lättaste kan jag säga. Nicka och le, det är svaret till allt.

När tåget väl kom så flöt det på väldigt bra. Det var dock inte bara ett tåg, och inte två tåg, utan TRE tåg som jag skulle ta för att komma fram. Men det gick faktiskt bra, jag är lite stolt över mig själv. Det enda jobbiga var ju all väntetid... Sjukt jobbigt. Den här dagen har varit så lång och full av väntan att jag vissa gånger inte ens märkt att jag somnat. Jag sov nästan hela flygresan till Paris faktiskt. Men hellre det än stressa helt ärligt.

Nu går jag och bakar en kaka för att komma över min ångest.

Framöver så kommer jag sitta och pilla lite på designen här på bloggen. Jag har egentligen ingen klar bild över hur jag vill att det ska se ut, vilket kanske är en stor nackdel eftersom jag aldrig kommer bli nöjd med något då. Hur som helst, det kan bli lite rörigt och fult så länge eftersom jag tar en liten bit i taget.

När man har körkort får man köra ut med bilen klockan tre på natten och köpa två paket ekologisk mjölk från Statoil. Man får det. Om mamma säger att det är okey. För trots allt är det ju hennes bil. Och hon som vill ha mjölken.

Jag bjuder på en mashup också eftersom denna dag känns lite seg, så får vi alla upp farten.