En rolig grej var att vi lyfte från Paris ungefär 45 minuter senare än beräknat, men ändå kom fram i tid tack vare att vi hade en gaalen medvind. Visst var det skönt, men om jag ändå har fem timmars väntetid på Arlanda spelar det mig egentligen ingen stor roll. Jag åt i alla fall middag på Wayne's Coffee. Snordyrt, som alltid på flygplatser. Men totally worth it. Nu ska jag verkligen sova, för det blir en lång dag imorgon också. Schemat är redan fullspäckat. G'night

Hejhej! Vi sitter och väntar på middagsgäster för tillfället, bland annat pappans chef. Är lite stressad för de kan komma när som helst. Nu gäller det att skärpa till sig, haha! Jag ångrar att jag åt så mycket till mellis idag, för vi ska äta väldigt god mat, plus apéritif, plus chokladfondue med frukt till efterrätt. Sen så kanske jag och barnen ska kolla på film ikväll. Har dock ingen aning om vilken film det blir eftersom jag hade planerat att hyra en igår, men då hade jag lyckats hinna glömma bort det, och jag kunde inte hyra en idag eftersom jag inte kommer att kunna lämna tillbaka den imorgon.

Nu har jag i alla fall packat så gott som allt! Åtminstone det viktigaste. Är inte riktigt mentalt förberedd för att resa än dock, men det brukar komma eftersom. Ställer X antal olika larm imorgon. Jag ska dock få skjuts till tågstationen, så jag är inte superorolig över att försova mig.

Idag har inget produktivt blivit gjort för övrigt. Glömde även förhöra Violette på hennes läxor... Nu känner jag mig som en dålig au pair igen. Men hon har typ 10 dagar till på sig, så hon lär klara det. Nu ska jag kila iväg igen! VI SES IMORGON SVERIGE!!

Idag har mycket blivit gjort, och det har varit en riktigt fin dag. Jag fick en snilleblixt och kom på ett bra sätt att få igång barnens kreativitet. Vi satt nämligen och pysslade ihop en egen tavla! Eller teckning kanske man ska säga. Jag skulle så gärna vilja behålla den själv, men vi får se vad som händer. Jag är då väldigt nöjd över min idé, och barnen verkade ha roligt också. Louise var väl minst road, men hon är ju 12 år också. Vi lyssnade i alla fall på musik, klippte, klistrade och hade det mysigt. Sen fick jag även höra vilken bra au pair jag varit. Jag ville typ gråta, det var så fint sagt. Men just att de sade att jag "varit", betyder att jag inte har så lång tid kvar här... Det känns nästan läskigt på något sätt. Sedan pratade vi länge om hur dålig den förra au pairen varit, och det fick mig att känna mig ännu bättre. Många fina ord har jag fått från de små liven idag, och det värmer otroligt bra i hjärtat. Här under kan ni förresten skåda vårat mästerverk!

Idag har det varit en fin dag. Efter frukost och dusch satte jag och Louise igång med att baka. Louise ville laga till förrätt, huvudrätt och efterrätt till kvällens middag och hade skrivit en liten meny. Tanken var att det skulle bli flan au chocolat till efterrätt, alltså en slags chokladpudding, men den blev vi tyvärr tvungna att slänga... Så någon efterrätt blev det ju inte. Och vi misstänker att det beror på felaktiga ingredienser. Vi använde maizenamjöl med vatten istället för rismjölk och gelatinblad istället för agar. När vi började koka upp det så blev allt bara en enda stor klump. Inte lyckat. Ner i papperskorgen me't. Resten av middagen blev dock lyckad. Rivna morötter till förrätt (handrivna av moi) och pastagratäng till huvudrätt. Den blev riktigt god. Bra jobbat, Louise!

Tanken igår var att vi idag skulle åka och spela lasergame innan lunch, och sedan äta matsäck. Men det blev lite ändring i planerna, så vi hade lite pick-nick hemma istället. Sedan bar det iväg till bio. Eftersom jag ville vara på den säkra sidan så tog vi en tidig buss, och barn är inte så bra på att bara sitta och vänta, men det gick bra ändå. Vi köpte popcorn och hade det mysigt. Filmen vi såg hette "Sur la piste du Marsupilami", och den var väl helt okey. Väldigt rolig på vissa ställen, men det var en barnfilm, så ingen direkt favorit. Men det var dock väldigt många roliga liknelser i filmen till andra saker, som jag inte riktigt tror att barnpubliken förstod. Och sen var det även bra att det var just en barnfilm för att jag förstod rätt mycket. :)

Dagen började ganska lugnt, alla satt på sina håll och pysslade på. Man hörde Violette plinka lite på keyboarden, Valentin spelade lite dataspel, Louise gjorde läxor... En ganska normal dag. Efter lunch så gick mamman och pappan iväg för att rösta. För er som inte hört så är det presidentval här i France idag, och just nu håller rösterna på att räknas. Spännande! Dock så har jag inte sett speciellt mycket reklam för det. Det är ändå Frankrikes nästa president som ska röstas fram, jag hade förväntat mig lite mer engagemang, jag fick till och med påminna föräldrarna om att det var röstning idag. Det känns som att allt är väldigt nedtonat här, oviktigt på något sätt liksom.

Hur som helst så åkte vi sedan till stadens nöjescenter där de har bowling, biljard, spelhall och annat. Och laserdome såklart! Anledningen till att vi åkte dit. Det är så jääkla roligt! Absolut nöje för pengarna. Jag önskar att jag kunde vara bra och skryta över det, men tyvärr är jag rätt kass. Vi var familjen som spelade, och vi mötte ett lag på fyra tjejer. Vårt lag förlorade, och jag kom på nionde plats av tio... Haha, tragiskt. Och jag har spelat massvis med gånger, och resten av familjen, noll. Så det säger kanske något om hur dålig jag är, även om jag alltid vill tro att jag är bra och har världens taktik. Jag sade att jag inte skulle springa i början också, och ta det lugnt, men det är svårt att låta bli. DIREKT man stiger in i arenan och musiken börjar så kommer man in i någon slags trans. Så jag sprang runt och kände hur lungorna sved, men jag såg förbi det och tog korta pauser ibland där jag satt och tryckte i ett hörn och kunde hosta och flåsa istället.

Efteråt gick vi och åt middag på en crêperie, en restaurang som alltså bara erbjuder crêpes. Det var helt okey, men inget speciellt kanske, hade väl hellre ätit på en vanlig restaurang i så fall. Jag tog en crêpe med rökt lax och citron, och till efterrätt faisselle (typ färskost) med vispgrädde, kola- och chokladsås, bärcoulis och crumble. Den var däremot supergod.

Imorgon ska jag vakna tidigt och gå och ta blodprov. He blev inge' av i lördags eftersom jag var tvungen att komma dit fastande tydligen. Läkaren sade inget om det till mig, så jag tror inte riktigt att man egentligen behöver det, men att de alltid säger det för att vara säkra. Så måste traska dit, och sen direkt till franskalektionen som börjar klockan nio. Jag tänkte packa med en lite matsäck, för annars kommer jag inte få i mig något förrän vid lunch, och det kan bli jobbigt. Sen så börjar även en vecka då jag måste få igång barnen och vara extra ambitiös. Jag har insett att det är ganska svårt att samla dem alla till att göra något tillsammans, eftersom de intresserar sig av olika saker. De är för gamla för att kunna vara sådär lättroade, men för unga för att kunna stimulera sig själva. Så det blir en utmaning, men jag ska klara det! Det är det jag är här för. Om vädret hade varit på min sida så hade man kunnat fara på utflykt, vilket annars brukar vara världens bästa grej. Men det är inte så lätt när det växlar mellan strålande sol och ösregn varje halvtimme. Såå, innelek på g?

Nu ska jag se om jag kan hitta på något denna fina söndagkväll i alla fall! À bientôt!

Som lovat, bilder från min överraskningsfödelsedagsfest igår!

Det var vad jag utbrast i idag, "quelle surprise!". Jag hade tänkt lägga upp ett inlägg tidigare idag och skriva att vi väntade några gäster, och det hade varit väldigt kul, för det visade sig senare att det var EN ÖVERRASKNINGSFEST FÖR MIG!! Jag hade ingen aning om vilka som skulle komma, och jag anade verkligen ingenting heller. Och HELT PLÖTSLIGT stiger hela gänget in genom dörren. Hahaha, jag fattade ingenting! Känner mig så himla lycklig nu... Sällan hänt att någon har gjort något så fint för mig. Mamman och pappan hade tagit Ingas nummer i smyg, och sedan minst en månad tillbaka så har de planerat och alla har vetat att de ska komma hit och överraska mig. HERREGUD! Så himla himla fint... Nu är jag väldigt trött dock, så ska bums i säng. Lägger upp bilder imorgon. Men kan lägga upp de bilder jag hade tänkt lägga upp innan. Jag kan typ inte beskriva hur lycklig jag är just nu! Är hög på något rus tror jag. Så himla fint!! Haha, skrattar fortfarande åt att jag inte fattade att det var fina gänget som var de riktiga gästerna, jag var hur nära som helst på att säga "Jag vet inte om ni kan komma in, för vi ska ha gäster ikväll!". Kopplade verkligen inte. Åh, så fina människor det finns i mitt liv. ♥ Fintfintfintfint!

Såhär såg jag ut ikväll. GODNATT ALLA!

Tänkte börja med att säga att gårdagen var trevlig, dock aningen oplanerad och grupperad, men på det hela så var det värt. Det började med att stället vi först skulle samlas på var stängt, så då fick vi alla förflytta oss runt genom stan till massa olika ställen för att kolla om något var öppet och hade plats. Vi gick runt i nästan en timme, och mitt i allt började det regna såklart. Jag var dock duktig som hade planerat och tagit med mig paraply, vilket ingen annan hade gjort. Det var lite jobbigt för mig ibland att traska runt när folk ökade takten. Kan fortfarande inte röra mig snabbare är gångtakt utan att bli andfådd, det börjar svida i lungorna och jag sen får en hostattack. Det lät väl som att jag skulle dö, men det var okey när vi väl hittade ett ställe att hänga på. Där var det dock väldigt fullt, och vi hade bara ett bord att samsas om, vilket ledde till att de som satt blev en liten grupp, de som stod blev en, och sen kom Angies alla amerikanska basketkompisar som var 2+ meter långa och hittade ett annat bord på andra sidan rummet. Men vi lyckades ändå variera de som satt och stod, så det var en fin kväll ändå. Och sen träffade jag även två nya engelskaassistenter från Spanien som var med under kvällen och ska ta över efter de andra. Alla har nästan farit nu, så det var på tiden. :) Ska bli trevligt att bekanta mig med dem. Dock så glömde jag ta deras nummer, så får bli nästa gång.

För övrigt har jag sett årets första åska ikväll. Det blinkade i köket medan vi satt och åt middag. Jag gillar inte åska, så jag brast ut i ett " ÅNEEEJ", men det gick över på en halvtimme.

Imorgon tror jag att det är laserdome på g. Familjen har pratat om det, så det kan bli kul. :D Får dock köra på en lite lugnare smygtaktik jämfört med annars, så att jag orkar hela matchen. Sen tänkte jag även mysa med att baka lite bröd på morgonen till frukost. Jag har blivit så himla glad av småsaker de senaste dagarna. Vet inte vad det är, men det känns skönt i alla fall! Nu ska jag kila vidare! Tog nästan inga bilder igår, så lägger bara upp två.

Om man är ett stort fan av havregrynsgröt så är här det perfekta mellanmålet. Jag själv kände mig manad att testa havregrynsgröt efter att inte ha gjort det på flera år. Minns att jag inte tyckte om det, men jag blev positivt överraskad nu! Kände dock att det saknades något, smakade lite beskt på något vis, kan bero på att jag kanske hade för mycket kakao, jag vet inte. Men jag föll ändå för det på något sätt. Under bilden följer anvisningar över hur man ska gå till väga för detta mättande och nyttiga mellanmål!

Sitter här och är såsåså PEPPAD! Har haft många fina peppsamtal idag, tackar för det! Dessutom sitter jag och är överlycklig över dagens mellis! Passade på att köpa hallon på affären och äter det med yoghurt. Sen har jag varit så duktig och sparsam med mitt naturgodis att jag lagt i lite av det också. Tänkte spara resten till resan dock, så får snåla liite till.


Ikväll så fyller Angie år! Så jag ska ut och träffa henne och lite annat folk. Det är sista gången jag träffar henne, för hon åker nämligen hem till USA på lördag. Känns väldigt tråkigt, hon är verkligen en otroligt snäll människa... Men det ska bli kul ikväll i alla fall! Köpte en sån där sleazy presentchokladask med massa blandchoklader. Det får duga, jag skulle bli glad i alla fall?

För att uppdatera om sjukläget förresten så har jag fått en förlängning av receptet, och ska ta nya blodprover på lördag. Men det går framåt nu! Kommer hosta i cirka två veckor till enligt läkaren, men jag känner mig nästan normal annars! Ha det gött alla!

Jag sitter just nu och roar mig med "Partaj", som är något humorprogram som går på söndagar tydligen. Har knappt tagit mig igenom första avsnittet än, men det ser lovande ut! Ska nog kika vidare på det resten av kvällen. :)

Annars har allt rullat på precis som vanligt. Samma schema jämt. Lite trist, men jag orkar inte och har inte tid för att göra något mer spännande. Har märkt att min omvärld är otroligt uppmärksam också. Ja, nu är jag ironisk. Jag satt och hostade ett tag innan jag kom in i köket för middag, och Valentin frågar mig: "Har du blivit sjuk igen?". Haha, otroligt... Ibland undrar jag om barnen lyssnar på mig överhuvudtaget. Violette hade över 30 minuter på sig att göra sig klar till att fara till skolan efter frukost i morse, som vanligt. På den tiden ska hon borsta tänderna och borsta håret, och jag brukar även påminna henne om att tvätta ansiktet eftersom hon brukar få Nutella överallt (I mean everywhere, det kan finnas på ögonlocket eller andra bisarra ställen.) När jag sedan ropar på att vi ska gå, kommer hon ner med rufsigt hår och Nutella kvar i hela ansiktet. Hon har bara borstat tänderna. Inombords lackar jag ur totalt, men hon får bara en liten utskällning och vi vandrar tysta till skolan. Dålig stämning, men det är inte första gången det händer heller. Och sen måste jag 10 gånger om dagen påminna om att det heter "GAV inte gedde", "LADE inte läggde" och "SOV inte sovde". "Lade" speciellt, det kan seriöst bli uppemot tre gånger på samma minut. In genom ena örat, ut genom det andra. Och med Valentin kan jag säga till om något för att han senare ska göra exakt samma sak igen. "Snyt dig inte i händerna, jag hör att du gör det. Det är äckligt, hämta papper." Tre minuter senare, exakt samma sak. Det är som att jag aldrig var där från början ens. Och så Louise som skulle skära bröd. Jag bad henne ta en skärbräda. Hon sade "okey", fortsatte skära. Jag sade igen. "OJ, just det!". Fortsätter skära. En tredje gång ställer jag mig upp och frågar "Louise? Skärbrädan!?" och trycker den i händerna på henne. Hon börjar skratta. Är jag ens här? Kan man få någon form av respons, någon gång? Oftast får jag inte ens ett svar på mitt "godmorgon" när jag kommer in i köket på morgonen. Helt osynlig.

Jag tänkte inte bli så långrandig idag. Tänkte bara berätta att jag tog sovmorgon istället för att gå på franskalektionen. Det behövdes, och det hade ändå inte gått att sitta och få hostattacker mitt i lektionen. Så jag slog en pling dit, och sen var det fixat.

Jag gick på dansen, men jag dansade inte. Det är bara sex lektioner kvar innan det är föreställningsdags. Jag hade ganska rejält med panik, sen så fick vi reda på att det bara var 40 sekunder av låten kvar, och sen var vi klara! Det lät lite otroligt, men medan jag satt och tittade satt jag även och sneglade på stereon och såg tiden bara flyga iväg. Dansen är nästan fem minuter! Det gjorde mig ganska nöjd. Sen lade vi på några slags chiffongmantlar till kostymen. Det gjorde mig mindre nöjd. Lila tajta kroppsdräkter och en limegrön fladdrande tygbit... Aja, det är bara att "make it work", som Tim Gunn skulle ha sagt. Over and out!

Hej alla!

I morse var en hetsig morgon. Upp, på toa, och iväg för röntgenbilder. Hann inte äta frukost, men vad gör det för skillnad när man inte är hungrig och inte kan få i sig något ändå? Väl efter vi hittat byggnaden gick det snabbt. In hit, av med kläderna. Sen blev man upptryckt mot själva kameran, och skulle blåsa upp lungorna. Det var väl bara i en sekund, men det kändes som en evighet för mig, såsom det sved och brände. Sen var det till att vänta på att få prata med röntgenläkaren, och under tiden tvingade jag i mig en croissant som mamman så snällt hade hämtat åt mig. Fina människa. ♥ Efter ett tag kom vi in. Det visade sig vara något virusbaserat, men inget allvarligt. Jag har vetat hela tiden att det är virus, och därför varit väldigt skeptisk till att behöva ta antibiotika - dubbelt upp dessutom. "Det har hindrat det från att sprida sig i alla fall." Whatever you say, doc. Sen var det vidare till någon annan helt annan byggnad för blodprover. Det gick också väldigt snabbt. Svaren får vi på tisdag förmiddag.

Inga framsteg från igår. Kanske ett steg tillbaka, jag vet inte riktigt. Svårt att veta vad som är friskt när man legat på status quo så länge. Jag är i alla fall väldigt less, det kan jag säga. Eftersom allt är kvar också, febern, hostan, hela köret plus ökad smärta i rygg eller lungor eller vafasen det nu är, så ordnade pappan en akut läkartid åt mig idag hos doktorn jag var till innan. Jag gick dit med mamman för att få lite bättre förståelse själv. Läkaren gjorde alla grundkoller igen, och fastnade nooga på att lyssna på andningen. Det känns som att jag är ständigt andfådd, sen är det svårt att ta djupa andetag. Så vad som hände var, att jag imorgon ska gå till sjukhuset och röntga lungorna, plus ta blodprover. Och för att turn it up a notch, så fick jag även en till antibiotika, att köra jämsides med den jag redan tar. Great. Min lever lär älska mig. Och min plånbok lika så. Man kan inte vänta på något slags provsvar innan man bara börjar proppa massa mediciner? Aja, det är bara att trycka in dem och gilla läget.

Nu är jag sjukt trött. Sover fortfarande alldeles för lite, och till och med en frisk Jasmin skulle nog däckat för längsen. Så nu säger jag godnatt. Och hoppas på att få svar vad det är som pågår imorgon.

Jag har fått tillbaka livslusten! Jajamääänsan! För idag har jag endast haft en riktig dip, annars har jag känt mig ganska pigg! Sov hyfsat igår natt också, tog ett bra tag att somna, men vaknade bara tre gånger. Ganska nöjd! Har dock behövt fortsätta knapra paracetamol och hållt tummarna för att levern står ut ett tag till. Och hungern är inte riktigt där den brukade vara än. Men nu, nuuu är jag på väg.

Jag önskar så gärna att det kunde börja bli lite glatt här nu. Och inte så grått. Jag önskar att hela mitt liv kunde sluta vara så grått. Allt är blaskigt. Ser inget roligt i nånting. Gillar inte att äta. Gillar inte att kliva upp ur sängen, eller lägga mig heller för den delen. Jag gillar inte känslan av att inte vara mig själv, utan bara ett tomt skal som vandrar runt och gör saker bara för att jag måste. Jag orkar ingenting utöver det. Jag går upp för att jag måste, äter för att jag måste, städar bort för att jag måste, skjutsar för att jag måste... Men inget utöver det, inget som gör mig till människa eller formar min personlighet. Förutom att jag sitter och skriver nu kanske, men på kvällen brukar man i alla fall kunna se lite hopp, för man är inte sådär jäkla låg som innan. Och det här är något som jag faktiskt bara kan lägga ner om jag vill. Eller så kan jag sitta här till imorgon, jag har inga tider att passa nu. Och då blir allt så mycket lättare. När man inte måste tvinga sig längre, utan kan göra saker när man verkligen orkar dem.

Det är så otroligt psykiskt nedbrytande för mig, att hela tiden behöva peppa mig själv till att göra saker. Jag måste sitta och övertala mig själv i 10 minuter att resa mig från matbordet, för att allt känns så jobbigt. Jag orkar inte ens sjunga med till radion i bilen. Det enda jag egentligen har sett något nöje i de senaste dagarna är att duscha. När man legat och svettats, natt efter natt, eller efter en värktablett och febern börjat gå ner. Och när man är frusen, och känner att man kan stå hur länge man vill. Men sen är det det här med att kliva ut ur duschen, och då är allt inte lika kul längre. Kanske därför man står extra länge också, för man vill inte komma till det där förjävliga slutet. När det är så kallt, och man måste torka håret, klä på sig... Peppa sig.

Ibland känner jag för att lägga mig ner på golvet och gråta. Bara ligga, önska att allt blev svart, och sedan vakna igen och vara helt frisk. Men livet är inte så enkelt. Nu låter jag som en dödssjuk människa, när jag dag efter dag skriver om hur jobbigt jag tycker att det är, och det är jag inte. Jag har en sjukdom som jag håller på att ta medicin för i detta nu. Och förhoppningsvis ska jag börja bli bra på riktigt. För jag har ju visserligen gjort framsteg om man jämför med för några dagar sen. Jag önskar bara att det kunde gå lite snabbare. Jag hatar att vara sjuk. Alla hatar att vara sjuka. Och det tär på mig, både fysiskt och psykiskt att jag liksom inte känner att det finns något riktigt slut den här gången, för jag ser det inte.

Idag när föräldrarna kom hem låg jag och vilade, för den där hostmedicinen jag tog igårnatt, den funkade sådär va. Hostningar dämpades i alla fall ned till hulkanden, men jag vaknade likväl av det. De stack i alla fall in sina huvuden genom dörren och frågade förfärat "Är du dålig igen!?". Nej, jag blev aldrig bättre. Och om man är sjuk är det bra att vila som alla vet. Än bättre om man inte sovit ordentligt på flera nätter. Och dessutom jobbar jag för att jag måste, inte för att jag kan. Men det beror väl på hur man ser det, eftersom jag gör det så kan jag det ju. Men det finns väl olika nivåer av arbetsinsats också.

Jag bad förresten om att få låna en termometer tidigare ikväll. Har känt att jag behövt ta febernedsättande även idag, och har känt mig lite snurrig och frusen hela kvällen. Är lite förbryllad över att jag är inne på det sjätte dygnet med feber. Det kan väl inte stämma... Så hon kom ned med en termometer, en sådan som man använder i örat. Har aldrig använt det förut, så hon gjorde det åt mig. Hade 37.5 vilket kändes som väldigt lågt med tanke på att jag mådde lite halvtaskigt. Men sen kändes det även som att hon inte riktigt stoppade in den hela vägen i örat, så jag läste lite grann hur man skulle göra och testade själv. 38.5. Voilà. Less? Måttligt. Men då vet jag att jag fortfarande känner min kropp i alla fall, och inte inbillade mig om att det var feber. Nu ska jag hämta lite apelsinjuice och knapra medicin, sen blir det nog en "Gladiatorerna" på det.

Idag var jag till läkaren eftersom febern fortfarande fortsätter att komma tillbaka. Och för att hostan håller mig vaken om nätterna. Sov knappa fyra timmar i natt, med avbrott dessutom. Måste ta febernedsättande var fjärde timma, annars är jag ganska screwed. Så på ett sätt var det väl tur att hostan väckte mig tidigt i morse så att jag kunde preppa med medicin för att sen orka stiga upp och jobba. En annan positiv grej är att jag fick i mig både lunch och middag idag! Första gången sen i fredags. :)

När jag var hos läkaren i alla fall, och betalade besöket med månadens sista slantar, så frågade hon hur jag mådde och hur jag hade mått, och gjorde en grundkoll. Eftersom det är lättare för mig att förklara på engelska, så körde vi på det. Men det gjorde det istället svårare för henne att förklara vad det var för fel på mig. Hon förklarade det som "You have an infected breath.", vilket betyder: lunginflammation. Waait, hold your horses, är inte det en ganska allvarlig sjukdom? Jag förstod det som att det var influensa, men det kanske övergått i lunginflammation nu? Baah. Hon skickade med en lista med medicin i alla fall. Antibiotika, okey, kan väl ta det... Något vattenlösligt pulver för bronkit. Ja, varför inte. Febernedsättande, ja, det är klart. Men vad är detta... Hostmedicin med sövande effekt? Okey, jag kör på det. Är så jäkla less på att hosta nu att jag inte orkar bry mig. Doktorn har talat, och jag följer det lydigt eftersom jag är så fast under psykologins lagar om att följa en auktoritets order. Tack o hej!

Hade jag skrivit inlägg när jag mådde som sämst så hade väl folk trott att jag tagit livet av mig vid det här laget, för fyfasen vad kasst man kan må... Men jag har vilat hela dagen fram till nu, pressat i mig lite diverse matbitar och kurerat mig med alla möjliga mediciner. Nu mår jag ganska bra faktiskt. Jag önskar att jag inte blir sämre nu igen, men när det liksom tar mig hela dagen fram till ungefär klockan sex för att få lite liv så är det tveksamt. När jag innan inte ens orkade sitta upprätt. Eller jag önskade att hostan bara skulle lämna mig ifred. För det är en stor skillnad när man hostar de första gångerna, och när man hostar för femtusende gången. Det gör ont i hela innanmätet. Och det håller en vaken om nätterna.

Nu ska jag gå och försöka få i mig lite middag, och hålla tummarna för att det bara går uppåt härifrån.

Om jag skulle rita en kurva på ett koordinatsystem av mitt allmäntillstånd så skulle den nog börja på minus, sedan gå linjärt uppåt, för att fortsätta rakt, och sedan sakta falla nedåt. Kanske svårt att föreställa sig, men det är så jag ser det i alla fall.

Morgonen började med att jag gick på toa, och mitt i allt började det svartna för ögonen så jag var tvungen att kasta mig ner på golvet och lägga mig med benen upp i luften för att undvika att dunka ner i golvet ofrivilligt. Medan jag låg och tänkte att det nog såg ganska lustigt ut sett utifrån så insåg jag också att jag nog borde dricka och äta något ganska snabbt. Så jag hasade ner till nedervåningen där det var fullt pådrag med folk som skulle ha frukost. Det fanns allt man kunde önska. Baguetter, massa skinkor, omeletter, fruktsallad, croissants, flingor... Det var som hotellfrukost helt enkelt. Men jag tog min yoghurt och banan och hasade upp igen. Efter det sov jag i någon timme, och medan de andra sedan var ut på äggjakt och huset stod tomt så lyckades jag ta mig ner och trycka i mig lite baguettrester och en halv skål flingor.

Efter att ha legat däckad i några timmar till kom sedan mamman upp med buljong som mormorn hade lagat med stor kärlek och omsorg. Hon är verkligen urgullig. Och den satt otroligt fint. Fick även hostmedicin och påfyllnad av febernedsättande. Hostmedicinen hjälpte ingenting tyvärr, men buljongen gjorde susen! Runt sex kunde jag faktiskt klä på mig och ta mig upp, och alla var jättegulliga och "välkomnade mig tillbaka till livet". Och eftersom jag själv inte kunde vara med på äggjakten så hade jag fått gåvorna leverarade direkt till dörren istället så att säga. Sen åt jag lite middag och hängde med så gott jag kunde. Men efter att ha suttit i typ två timmar så blev jag trött och febern kom smått krypande tillbaka. Så nu ska jag nog ta och slagga och hoppas på att morgondagen ser ljusare ut. Godnatt mina kära!

Jag är bitter. Otroligt bitter. Under dagen har jag bara blivit värre och värre, och efter en dusch vid två så har jag bara legat i sängen, och inte orkat nånting. Med några få undantag då, som att kissa och hämta något att äta. Men varje gång jag klivit upp har det krävts minst en kvarts föreberedelse för att samla krafter eftersom jag ligger i Valentins säng, som är en loftsäng. Hela dagen har varit ett frysa-svettasläge för kroppen, och hur mycket jag än sover så är jag fortfarande lika yr och orklös. Har väl egentligen haft feber nästan konstant i två dygn nu. Tog medicin för en timme sen, och det enda som hände var att jag började svettas som ett as istället för att frysa, för febern ain't going nowhere.

Som sagt så är det världens största tillställning för Louise här hemma också. Sist jag var ner så var det 12 personer, och nu är det 32. Jag gick ner för en timme sen bara för att hämta något att äta, även om jag inte är hungrig. Men äta bör man as we all know. Så en vänlig själ gick in i köket och hämtade en yoghurt och banan åt mig. Man får inte gå in i köket eftersom en cateringfirma är och donar där inne. Vilket betyder att alla får supergod mat förmodligen. Fyfasen för er. Det kändes otroligt pinsamt att komma ner också... De som såg mig stod bara och stirrade, hade ingen aning var jag kom ifrån, och alla var otroligt finklädda och fräscha. Och där kom jag, hängig, och med ett hår som jag lagt mig med när det var blött. Och ni kan väl alla föreställa er hur det ser ut.

Jag gissar på att det kommer bli en lång kväll, och jag kommer nog inte orka mig ner igen. Även om jag skulle bli bättre så känns det en aning obekvämt. Fyfan vad jag ångrar att jag tränade i torsdags... Nu ska jag inte röra på mig ett smack. Hade jag bara vilat i några dagar till hade jag sluppit den här skiten. Så jävla bitter jag är. Att jag missar allt. HELA skiten som pågår där nere.

Nu orkar jag inte skriva mer. Hoppas ni andra får en glad påsk i alla fall. Ät mycket ägg och allt sånt där som har med påsken att göra.

Happ, så har man gått och sjukat ner sig, IGEN. Hann trycka i mig tre paracetamol i morse, utan någon större verkan och såg sedan att datumet gått ut. Har sovit tre timmar på dagen men är fortfarande trött som ett as. Tog även en doliprane klockan sju och nu, två och en halv timme senare, är febern tillbaka igen. Och jag får inte ta en ny förrän om fem timmar. Heja. Visst finns det så mycket optimism här just nu? Inte särsklit. Du och jag Andrea, nu får vi skärpa oss med sjukligheten.

Sitter och äter lunch i eget sällskap idag, och med en feber som trycks ner av Paracetamol.

Åh, vad det gör ont i min kropp! Har en helt sjuk träningsvärk i mina ben sen i tisdags. Dagen efter är det träningsvärk, men två dagar efter, då är det verkligen bara smärta. Och sitter man stilla för länge så blir man stel. Men det är det värt! "Smärta är svaghet som lämnar kroppen" som man brukar säga, och nog borde jag bli starkare efter det här! Trots detta så drog jag mig både ut på promenad och sen en liten gymrunda för rygg och armar idag. Den satt också fint, och jag gymmade, tro det eller ej... OSTÖRT idag! Har dock suttit och frusit hela kvällen typ, är lite orolig. Jag är ju inte ens helt frisk från sist, så jag kan väl inte bli sjuk igen? Eller? Det hade varit oändligt drygt, för det är en stor tillställning för Louise i helgen som kan liknas med konfirmation. Massor med folk kommer, och jag kommer behöva låna ut mitt rum. Blä alltså, om det blir värre nu igen. Vi håller tummarna. Jag kanske gick ut för hårt för tidigt ändå.

För min del tänkte jag i alla fall lyxa till det med en film och te och lite kakor ikväll. Hoppas ni alla har en fin skärtorsdag! Och en ledig dag imorgon för er som är det, för här är det ingen röd dag inte! ;) Fred ut.

Det är dagar som dessa som gör att jag älskar mitt jobb! Då jag känner att jag verkligen gjort nytta, alla barnen har varit glada och snälla, jag har kunnat vara lite kreativ, och sen haft en trevlig utekväll med gänget. Perfekt!

Idag var det mycket körande, då jag även skulle skjutsa Valentin och hans kompis till fotbollsträningen som deras tränare annars brukar göra. Jag hade aldrig kört vägen förut, men såg till att noga granska kartan innan vi gav oss iväg. Och det gick jättebra! Klapp på axeln. Sen så bakade jag med Violettes assistans en sockerkaka på eftermiddagen som blev delicious.

Vid halv sju traskade jag iväg för att möta upp de andra på restaurang Alizee. Där smaskade vi god middag plus efterrätt. Yummyyy! Sen så gled vi vidare till Le Briand, standardpuben. Eftersom det var Andreas sista kväll så sade vi adjö till henne. Hon gav oss även avskedspresenter som värmde gott i hjärtat. Men eftersom hon är tillsammans med fransmannen som brukar hänga med oss så kommer hon tillbaka i maj igen, så det dröjer inte så länge innan vi ses, vilket känns skönt. À la prochaine! Här kommer lite bilder! Nu ska jag nog krypa till kojs. :)

Idag körde jag bara rumpa och lår på gymmet. Det tog som bara den kan jag säga, det var till och med tungt att gå hem. Men det kändes riktigt skönt efteråt. Och det känns fortfarande. Sen på gymmet så var det även en sliskig spanjor som stötte på mig. Eftersom jag i stort sett ignorerade honom så kände hans kompis att han var tvungen att rädda upp situationen och försöka fixa ihop en träff åt oss. Jag börjar bli otroligt less nu, funderar nästan på att byta gym. Kan inte gå dit en enda gång utan att någon jävel ska komma och störa.

Nåväl, nu ska jag fortsätta hänga med min dator. Imorgon blir det avskedsmiddag för ännu en gängmedlem. Ha det gött!

Vilken fantastisk dag detta har varit! Så mycket kontraster jämfört med igår. Känns lite som att jag lever i en berg-och-dalbana ibland, haha. Hela dagen har bara flytit på hur bra som helst, och jag har varit på toppenhumör. Passade på att ta en tupplur på eftermiddagen också eftersom jag sov aalldeles för lite igårnatt, och det gjorde verkligen susen det med.

Nu börjar vi nästan närma oss slutet på vår koreografi på dansen. När jag tänker efter är den ganska stilla, men den kräver otrolig styrka. Många jobbiga poser som man måste förlänga till sitt yttersta. Och dessutom, ska vi göra hela dansen i tåskor nästa gång. Heej, kom å' hjälp me'. Men det blir toppen det här! Himla spänd på föreställningen. Men lite panik har jag också... insåg att det bara är sex lektioner kvar. Nu skuttar jag vidare!

Jag har haft maraton av "So You Think You Can Dance" hela dagen idag (förutom när jag gick på promenad i morse, när vi cyklade iväg till en park på eftermiddagen och när vi sedan åt pizza från PizzaHut till middag.) Något som kommit tillbaka till mig idag är dans. Jag insåg hur mycket jag saknar att dansa, på riktigt. Jag går visserligen på balettlektion...en timme i veckan. Vilket såklart är väldigt kul, men det är inte på riktigt enligt mig. Jag vill dansa så att min kropp värker. Jag saknar danslektioner så otroligt mycket. Att ta in koreografi. Att röra på kroppen.

Jag skulle bara vilja dansa i ett helt år, inget annat. Men jag insåg idag att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Jag är snart 20 år, hur länge till kommer jag egentligen kunna dansa? Hur mycket mer kan jag lära mig? Varje gång jag stretchar och inte är tillräckligt varm så påminns jag om mina sträckningar, som aldrig läker. Jag vet egentligen inte hur duktig jag är heller. Jag har nästan aldrig sett mig själv uppträda. Och att inse att jag inte är så bra som jag vill tro mig vara, eller att jag kanske aldrig kommer att kunna bli den dansaren jag vill vara gör mig så ledsen. Det gör ont ända in i själen. Det finns inget roligare än dans. Även om man skadar sig, och även när det går dåligt, så finns det nästan inget som kan skänka mig så mycket glädje. Dansen har alltid varit något jag kan gå till när jag mått dåligt. När jag varit arg, stressad, ledsen... Och det har alltid hjälpt.

Jag saknar mitt liv när jag kunde kalla mig dansare. Det tycker jag inte att jag är längre. Reality hits you hard, bro.

Jag tycker att den här dagen har känts lite väl seg. Kan bero på att jag varit ganska rastlös i allmänhet. I brist på saker att göra så har jag suttit och sträckkollat på "Sveries Mästerkock". Emellanåt har jag även hunnit med att baka bröd och klippa mig. Klippningen gick bra och det gick på ett helt okey pris för att vara här (ca 240 kr = billigt jämfört med Sverige). Frisörskan var väldigt trevlig och pratade långsamt och tydligt så att jag skulle förstå. Vi kom också överens om att stället jag klippte mig på sist var hemskt eftersom de hade klippt lagrena helt åt helvete, och dessutom snett. Men hon räddade upp det igen. Hurra! Jag är nöjd med grundklippningen, men stylingen hon gjorde efteråt var inte så kosher enligt mig. Det låg så mycket 90-tal över det.

Beträffande brödet så använde jag en alldeles för stor form, så det fick inte chansen att jäsa på höjden, och då vart det plattare än beräknat. Jag var tvungen att ta ut det innan det blivit klart också eftersom det höll på att bli bränd på utsidan på grund av den platta formen. Men det var gott ändå! Ska göra det rätt nästa gång. Receptet fick jag av den här pinglan.