Idag är det någon speciell dag, glömmer hela tiden bort vad den heter. Men barn säljer kakor och massa grejer i skolorna för att samla in pengar till de fattiga och det är även en 36 timmar lång välgörenhetskonsert som sänds på tv. Så jag och mamman gick till Violettes skola när hon slutat och köpte massa gott fika för en billig slant. Sedan var det hem och rulla de små chokladbollarna och göra sig klar för att fara på avskedsträffen! Inga kom och hämtade upp mig klockan sju och det bar iväg till skolan där Anders jobbar, som ligger ungefär sex kilometer härifrån. Att köra på motorvägen här är ett helvete, för det är kolsvart, vägarna är krokiga, och det finns djur överallt. Men vi klarade oss riktigt bra och hittade direkt.

När vi först kom dit var det bara Anders där och hans kollegor, det vill säga andra lärare på skolan. De alla kunde dock engelska mer eller mindre, så det var väldigt trevligt att stå och prata med dem, även om det kändes lite stelt till en början. Jag och Inga var först lite rädda att det bara skulle bli vi och kollegorna. Men sedan kom hela internationella gänget och det blev riktigt härlig stämning. Vi satt och åt i skolans matsal och det var framdukat lite bufféstil med bröd, lite olika skinkor, ostpaj, ostar, foie gras och äppelpaj och någon annan paj till efterrätt. Sen massa olika kex, chips och choklad. Och mycket mycket vin. Jag blev väldigt mätt. Och mina chokladbollar tog snabbt slut, de var väldigt omtyckta.

Kvällen var mycket lyckad, och till en början var jag lite sorgsen över att jag missade crêpes-fredag, men nu i efterhand så var det helt klart värt det. Det kändes dock en aning konstigt allting... Jag var inte ledsen, men det kändes som så konstigt att en person som jag känt mindre än en vecka ska åka igen. Vi hann som inte lära känna varandra. Och dessutom hade Anders varit här i tre månader, och inte bara en som jag trodde. Men men, jag önskar honom all lycka till i framtiden, som nybliven lärare.

Under kvällen satt spanjorskan bredvid mig på ena sidan, och det som var väldigt kul var att vi satt och kommunicerade på så sätt att hon pratade franska med mig och jag svarade delvis på engelska, och delvis på franska. Det kändes som en otrolig frihet att jag nästan alltid förstod vad hon sade. Och vad alla andra sade för den delen.

Imorgon bär det av till julmarknaden. Det blir nog en tripp till gymmet på morgonen också om jag orkar, är otroligt trött. Insåg just att jag höll på att somna med datorn i knäet. Sen på kvällen blir det massa bakning eftersom vi ska fira Saint Nicholas. :) Och på söndag är jag bjuden på tysk middag! Helgen är full av äventyr. Spännande :D Men nu är det kudden som väntar! Godnatt!