Idag har jag hunnit kolla igenom lediga jobb, och börjat slipa lite på mitt CV. Ska väl få det klart till imorgon och sen skicka in några jobbansökningar. Sedan har jag även hunnit promenera fram och tillbaka till en sportbutik som ligger ca två kilometer bort. Jag insåg att jag behövde ett par bra allround träningsshorts. Mest för soliga promenixer, svettiga pass på gymmet och befriande danspass förstås. Jag hann väl pröva alla kvalificerade shorts som fanns i hela butiken, och det par som fick följa med mig hem till slut för dryga femtiolappen var det sista par jag satte på mig. Motiveringen lyder: simplast, billigast, och gav benen den minst osmickrande looken. Den sistnämnda faktorn är avgörande.

Medan jag stod där och svettades i det knappa kvadratmeterstora omklädningsrummet, och trängde in låren i en uppsjö av olika shorts, så upptäckte jag, att det egentligen inte är något för mig. Vilket wake up-call alltså. Nog för att jag alltid hatat speglar inne i omklädningsrum, eftersom de alltid har en tendens att visa upp ens mest sämsta former, men detta var verkligen osexigt. Men jag väljer hellre att bjuda världen på lite celluliter än att riskera att dö av värmeslag. Det kanske blir en starkare motivation till och med, om jag får se vad jag måste jobba på. Med det sagt så tryckte jag sedan i mig åtta gifflar till eftermiddagsfika. Yäh.

För övrigt så badade jag i familjens pool med Violette igår. En synnerligen trevlig stund. Jag fattar grejen nu med att alla föräldrars favoritstund med barnen är när de har badstund. Det blev årets första dopp för mig. Det var roligare än jag trodde det skulle vara. Sedan kan man inget annat än njuta när man badar i 35-gradigt vatten. Sweet.

/Aujourd'hui, je me suis promené à un magasin de sport pour acheter du short. J'essayais presque tout les shorts dans le magasin, et quand j'ai mis le dernier short, il était le mieux. Ça, parce-qu'il était la plus simple et la moins chère modèle et c'était lui qui m'aillait le mieux. Franchement, des shorts ne sont pas quelque chose pour moi, mais je préfère de montrer tout le monde mes jambes pas trop sexy au lieu d'être tout en sueur et mourir de ça.

Autrement, je me suis baigné hier dans la piscine de la famille avec Violette. C'était la première fois pour moi cette année. J'ai bien joui, parce-qu'elle fallait 35 degrees! Ouais!

Sy in Violettes klänning som hon ska ha till dansföreställningen som äger rum om två och en halv vecka. Utomhus i det fina vädret såklart, man får inte missa en chans att bättra på brännan. ;) Jag må inte vara en höjdare på att sy, men jag hade glömt hur roligt det är! Jag var lite ringrostig i början, det var ju rätt många år sen sist, men sen kom jag igång! Ska lätt göra det till min nya hobby. Kanske ska önska mig en symaskin i julklapp i år? ;)

/Coudre la robe de Violette qu'elle va porter pour le spectacle dans deux semaines et demie. Dehors sous le beau temps bien-sûr. Je ne couds pas trop bien, mais j'ai oublié comment c'est rigolo! Il n'a pas commencé trop bien, mais après quelques minutes, c'était mieux. Il y avait plusieurs années que je n'ai pas fait! J'ai trouvé mon nouveau hobby. Peut-être, je vais me souhaiter une machine à coudre comme cadeau cette noël. ;)


Annars, så har jag inte gjort så mycket idag. Vi har ganska precis ätit middag, så nu ska jag mysa ner mig med massa serier som jag måste ta ikapp mig i. Ni kan ju ta en kik på den här klänning jag köpte i helgen så länge! Har typ aldrig ägt något blommigt plagg förut, men jag älskade verkligen den här. Den bara skriker sommar.

/Sinon, je n'ai pas fait trop aujourd'hui. On a précisement mangé le dîner, et maintenant je vais regarder quelques séries télévisée sur l'ordinateur. Regardez cette robe au moment, qui j'ai acheté ce week-end. J'aime! Elle crie "été". Bisous!

Idag så har jag som sagt haft hela huset för mig själv. Familjen kom hem senare ikväll medan jag var iväg på min danslektion. Så då bjöd jag över Inga, och vi lunchade tillsammans. Sedan satte vi oss ute i solen på studsmattan och spelade franska versionen av Trivial Pursuit. :D Men med barnfrågor då såklart. ;) Jag hann faktiskt snappa åt mig tre tårtbitar, och Inga två, innan vi var tvungna att avsluta och jag åka till dansen. Tycker det är rätt bra gjort. Så idag har vi måndagsmyst! Imorgon så är det slut på denna sköna ledighet.

Till lunch lagade vi förresten tonfiskbiffar, de blev jättegoda! Och till det, stekta champinjoner, tzatsiki och sallad med lite frön. Mums! Passade utmärkt till det varma vädret; lätt, svalt och nyttigt! Det är vad jag gör när jag är ledig, passar på att laga riktigt gott. Vad passar ni på att göra när ni är lediga? :)


/Aujourd'hui, j'étais tout seule à la maison. La famille rentraient au même temps que j'étais à mon cours de danse. J'ai invité Inga chez moi, et nous avons déjeuné ensemble. On a fait des hamburgers au thon. Ensuite, on a s'assis sous la soleil sur la trampoline et joué Trivial Pursuit, avec les cartes de question pour les enfants bien sûr. ;) J'ai gagné trois parties de mon camembert, et Inga a gagné deux, avant on a arrêté.

First of all, så tänkte jag då och då skriva lite på franska här på bloggen, för jag har nämligen utökat mina besökare lite. :D Och såklart, så är det bra träning då jag inte går på franskalektioner längre. Funderade på att göra det förut redan när fina Linnéa började med det, men visste inte riktigt till vilken anledning.

I helgen har jag i alla fall haft det himla fint! Det är såna här saker som får en att vilja stanna. När man reser runt, upptäcker, njuter... och framförallt, är ledig. Typ allt annat får mig egentligen att vilja fara hem just nu.

Tog en sovmorgon i morse, och bestämde mig sen för att baka bröd till frukost och äta som brunch. :) Det här brödet har jag bakat förut, men det här blev nog den bsta gången. Receptet som följer är anpassat efter vad jag har hemma och inte. För att se originalreceptet så finns det länkat ytterligare lite längre ner. Gott bröd som mättar otroligt bra. Passar bra med smör och ost. :)

AAH, paniken. Är jättestressad över om jag verkligen fått med mig allt jag behöver inför helgen. Jag ska gå och hämta Violette från skolan om en stund, sen ska jag gå direkt till tågstationen. Dessutom så bad jag om att få min lön nu innan helgen då jag har 0,0 euro kvar typ, men såklart så glömde pappan ge mig dem igår kväll, haha! Så han är på väg hit nu och ska ge mig lite cash.

Idag har jag för övrigt hunnit med en del. Och det har varit skitfint väder. Har solat och målat naglarna bland annat. Och ätit jordgubbar. Som framgår på bilden.

Vi har haft problem med internet här hemma idag, efter att ett hejdundrande åskväder från klockan fem och framåt seglat in. Men nu funkar det i alla fall!

Idag har jag hunnit vara en sväng till gymmet på morgonen, sen åt jag och Violette lunch utomhus i det fina vädret. Sen hann jag sola en stund på eftermiddagen, göra en smaskig smoothie, och hjälpa Violette med läxorna. Jag gillar verkligen att sitta och hjälpa henne, och vet att det är en av stunderna jag kommer sakna. För egentligen så är det som läxor för mig också.

Mot kvällen när jag inte kunde bunkra vid internet så fick jag istället en impuls att skriva något. Tänkte först skriva en kort novell. Men sen kom jag in i det, så det kanske händer något mer med den grejen sen. :D Dock så brukar jag oftast börja skriva, och nästa gång jag öppnar dokumentet så känns allt jättedåligt skrivet, och jag orkar aldrig fortsätta. Vet inte hur många påbörjade "berättelser" jag har sparat på datorn.

I helgen händer det en del. Först och främst, så ska Louise och Valentin iväg på en endagsklassresa till Canterbury i Storbritannien imorgon. Bussen från skolan går klockan 3.15, i natt alltså! Och de kommer hem på fredag kväll igen klockan 00.00 typ. Och jag drar iväg till Metz med Inga imorgon strax efter klockan fem. :) Vi ska tillbringa helgen hos hennes värdmammas mamma. Vi drar förmodligen över till Tyskland på lördagen också. Sedan kommer jag hem igen på söndag kväll. Känns lite taskigt att lämna Violette ensam hemma i typ en timme på fredag, men när tågbiljetternas pris skiljer sig åt med närmare 80 euro så har man inte så mycket till val än att ta tåget som är billigast och strunta i tiderna. 

Resten av familjen drar även de iväg i helgen, för en slags återträff som anordnas varje år, med ca 80 personer inblandade! De kommer sedan hem på måndag kväll. Så jag kommer att ha hela huset för mig själv på måndagen. Fyfan vilken fest jag ska ha!!1! Haha, eller inte. Lär väl baka något mumsigt och njuta av tystnaden snarare. :)

Vi åt förresten crêpes ikväll istället för imorgon. Pancake thursday? :O Jajamän! Dels för att både jag, Valentin och Louise skulle missa det annars, och även för att de två små resenärerna skulle kunna ta med sig det som frukost på bussen imorgon. De måste ha med sig både frukost, lunch och middag!

Men men, fullt ös som gäller i helgen alltså! Nu måste jag gå och göra plats på min kamera, lär ju knäppas ett par bilder. Trevlig kväll, folkens!

Sol med växlande molnighet. Åska. 30,3 grader i skuggan. Och vad gör jag? Bättrar på brännan och läser bok.

Här sitter jag och smaskar på kakor och en kopp te, medan jag vaktar min kära risgrynsgröt som jag ska avjuta till frukost imorgon. Självklart med gårdagens Morgonpasset på i bakgrunden också. :) För att spara in sovtimmar på morgonen så gör jag gröten redan nu. Väldigt klyftigt tycker jag. Sen tänkte jag nog börja spela en match Betapet om en stund innan jag lägger mig.

Idag har varit en väldigt fin dag, men lite underlig också. Jag har dock fått mycket gjort, och det med ett leende på läpparna. Allt tack vare att jag bestämde mig redan innan dagen börjat att det skulle bli en bra dag idag. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, positive thinking is half the work.

Idag har det varit jääättefint väder, typ 30 grader, och sol. Till en början i alla fall. Sedan inom loppet av tio minuter - jag hann gå från bilen och in till dansskolan för att hämta Violette - så hade det börjat regna. SPÖREGNA. Il a plu des cordes! (Haha, franska uttrycket = Det regnade rep.) Och eftersom vi var klädda för SOL, så fick vi springa till bilen. Det var dock bara några hundra meter, så vi klarade oss rätt bra. Värmen var dock kvar i luften, och vad hände då? Jo, det började åska. Ordentligt. Hela huset blinkade, och det vibrerade typ i fönstrena. Usch, tycker det är så jäkla äckligt när det åskar.

Sedan har jag även hunnit baka kakor som jag berättade tidigare idag, kollat upp massa grejer, kikat på "Halv åtta hos mig" med Louise och Violette, duscha, haft lite egen kroppsbehandling... Ja, en del och mer förmodligen. Och DESSUTOM, så är jag himla nöjd över min franska idag. För det första, så kom två gubbar hit i morse och lämnade några papper om protestantismen. Den ena pratade huur snabbt som helst, men jag fattade ändå!! Jag tog glatt emot papperna och såg det som ett tillfälle att träna franskaläsning, haha! De skulle dock komma tillbaka nästa onsdag och fråga om jag ville konvertera mig till protestantismen då. Troligen inte, tyvärr. :P

För några veckor sedan så bakade Violette cookies i skolan, och sedan dess så har hon frågat om vi kan göra dem igen här hemma. Självklart! Så vi bestämde oss för att göra dem idag, men i sista sekund så ångrade hon sig och ville inte vara med. Så jag gjorde dem själv istället. Och när degen sedan var klar och redo att klickas ut på plåten så kom hon smygandes och ville smaka minsann, haha! Ovanför syns resultatet i alla fall! De blev otroligt goda! Är inte superförtjust i jordnötter i bakverk, men dessa gick hem, blev ett väldigt mumsigt krisp faktiskt. :) Vill ni göra dem kan ni följa receptet här under. Rekommenderas varmt!

En timme och 45 minuters promenad - check. Det var sjukt skönt promenadväder i eftermiddags, 20 grader, men ändå mulet och lite blåsigt. Jag ville röra på mig, och behövde även rensa hjärnan på lite tankar. Så den satt fint. Har dock haft en oroväckande hosta hängades i halsen nu under kvällen och känt mig lite frusen, men jag hoppas på att det bara är tillfälligt. Annars... blir jag less.

Idag så fick jag även i uppdrag att hämta Violette efter hennes danslektion eftersom pappan inte kunde det, och då stötte jag på en tjej från min dansgrupp som hade lektionen efter Violette. Brukar inte prata med de andra i min grupp så mycket, mest för att jag inte riktigt vågar. Men nu tog jag steget! Och gick fram och satte mig bredvid henne och började prata. Jag skötte det ganska bra faktiskt! Sade bara fel typ en gång, tror jag. Nöjd! Och det kändes skönt att bonda lite för en gångs skull också.

Till helgen så ska jag förresten följa med Inga till hennes värdmammas mamma, som bor i Metz. Det ligger ungefär två timmar härifrån. Om man lyckas hitta rätt tåg så är det inte så dyrt, och jag har hört att det är en fin stad. Vi ska även fara över till Tyskland också eftersom det är precis vid gränsen. Men viktigast för mig i helgen är ändå att inte missa Eurovision Song Contest. Hade nästan glömt det lite grann! Fy och skam.

På franskalektionen så hade vi en liten sammanfattning på typ allt jag gjort den senaste tiden. Det var en del saker jag tabbade mig på. Inget allvarligt egentligen. Men det kändes bara jobbigt allting. Det var som att jag stannade upp en aning och började tänka efter (livsfarligt...) vad jag egentligen höll på med. Massa ord här och där, som jag inte har en aning om varför man lägger dit dem. Att jag bara chansar, ibland får jag rätt, oftast inte. Så mycket saker som bara kändes "varför kan man bara inte skriva såhär, om man skriver så där?". Språk är så ologiskt ibland. Speciellt den franska varianten. Och jag blir egentligen bara arg över folk som kan behärska det så mycket bättre än jag, trots samma förutsättningar. Så frustrerad över att jag inte förstår, måste be personer upprepa sig, och ibland orkar jag inte ens det. Ibland ler jag bara, och hoppas att jag gjorde rätt. Fortfarande, efter typ åtta månader i det här landet. Jag vet inte hur jag ska göra för att hitta ett bra och roligt sätt att komma igång på egen hand heller. Det är väl egentligen bara de här tiderna som jag känner mig peppad till att göra något produktivt. Jag säger som Kajsa, under dagen står allt still, men på kvällen kommer man in i ett flow. Och då är det oftast för sent.

För att tillägga något positivt till hela den här språkinsikten så tar jag mig i alla fall fram. Jag kanske inte är en jävel på att kommunicera, men folk förstår ändå vad jag vill säga. Och oftast när (om jag nu ids) jag frågar och låter personen upprepa sig eller förklara så förstår jag också. Så visst, så har jag kommit jäkla långt jämfört med där jag började, men nöjd är jag inte riktigt än.

En annan jobbig sak. Dansen idag. Fyyyfan alltså. Första gången vi skulle köra hela lektionen i tåskor. Och det kändes. Jag åkte bussen tidigare för att hinna värma upp ordentligt innan. Mycket klokt val om jag får säga det själv.

Redan från första gången jag hörde att vi skulle dansa med tåskor så visste jag att jag skulle vara kass. Men man hade ändå hoppet uppe. Visste kan det se bra ut, men det är så otroligt mycket svårare än man tror. Man upptäcker även hur mycket sämre man egentligen är när dansläraren korrigerar en till att göra något annat som man istället kanske klarar av, men som ändå rent visuellt ser ungefär likadant ut. Tummen upp... eller inte. Man vill ju klara det, precis som alla andra gör. Man försöker, men kroppen vill inte.

Ja, gnälligt idag. Så är det ibland. Men det är bara att rycka upp sig. Det gör jag bäst genom att sitta och tröstfika som jag gör nu, med te och en kakbit. :)

Här är förresten en gammal bild från en dansföreställning för sisådär tre år sedan. Hittade den för väldigt längesen på en blogg till en av mina kära gamla danskamrater. "Mamma Mu och Kråkan dansar", eller något sånt hette föreställningen. Om ni inte förstod det så står jag och är ett kråkträd där till höger. Haha, roligt... 

Jag kan börja med att säga att jag har fått en rätt saftig träningsvärk från igår. Allt är ju relativt, men för mig är det i alla fall en positiv sak. Jag ser det lite som ett kvitto på min träning. Även om det är rätt stelt, så gör det ju stretchningen desto skönare.

Men nu över till det jag skulle säga. Jag fick just reda på att jag har min SISTA franskalektion imorgon. Pappan hade helt glömt berätta detta för mig, så mamman kom in och sade det för en stund sen. Jag är sjukt chockad. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag var liksom beredd på att gå på lektioner ända tills jag far hem, eller i alla fall ett par gånger till.

Jag är uppriktigt sagt riktigt ledsen. Jag känner mig inte alls klar. Jag hade hoppats på att kunna lära mig mycket mer innan jag åkte härifrån. Jag har ingen aning hur jag ska göra nu. Jag måste fråga min lärare imorgon om hon har några tips på hur jag kan fortsätta lära mig på egen hand, och vad jag ska göra för att inte glömma bort franskan. Det jobbigaste av allt är väl att jag måste säga hejdå, redan nu. Jag var inte alls förberedd på det, blir liksom helt sentimental när jag tänker på det. Ännu en gång, får jag en käftsmäll av verkligheten.

Snart blir det sängen för min del. Vill kunna avsluta starkt imorgon. Godnatt!

Nu är det gjort. Jag har bokat min sista resa hem. Jag har dragit mig för det så otroligt länge. Av väldigt konstiga anledningar. För jag vill ju hem. Jag vet inte hur många som fått stå ut med mitt gnäll när min hemlängtan varit som värst. Men samtidigt har jag målat upp bilden av att jag bor här nu, och att hemma bara är ett semesterställe. Det känns lite som att jag lever i en värld bredvid den riktiga. Att allt hemma liksom har stannat upp när jag inte är där.

Jag har mest dragit mig för att boka resan just för att jag då går tillbaka till verkligheten. Det är så mycket som jag lyckats undvika genom att "fly" hit. Så mycket som jag sluppit ta tag i. Men som jag måste göra nu. Och det känns som att alla liksom fått ett försprång. Allt det där som måste göras när man tagit studenten, har flygit ut och ska bli vuxen. Söka jobb, kunna försäkringar och pension och sparanden och... Egentligen allt som har med ekonomi att göra. Det hela vår värld snurrar runt. Ibland känner jag mig fortfarande som 15 år, har ingen koll på nånting. Och jag ska vara 20 år. 20 jäkla år. Jag ska vara vuxen, men kan ändå tappa bort mig bland ord som jag inte förstår något om när de äldre konverserar. Precis som att kastas tillbaka till när man var liten, och så lägger man mer fokus på kakan istället för att lyssna.

Kanske dags att ta tag i saker som jag tänkt ska falla på plats av sig själv. Börjar bli dags nu. Som att boka flygbiljetter. Det tog mig faktiskt ett snäpp närmare verkligheten. Och allt det som kändes så långt borta, är inte det längre. Den här resan är snart över, och fyfan vad mycket mer jag lärt mig än jag trodde jag skulle göra. Samtidigt, så finns det mycket mer kvar ändå, men tiden räcker inte riktigt till för att få med allt. Men i ärlighetens namn, så skiter jag i det. Jag ska hem.

Jag måste bara påstå att det är så otroligt skönt med långhelg. Har gått runt och tänkt halva dagen att det är söndag idag, men sen insåg jag att man ju är ledig hela dagen imorgon också! Perfekt!

Denna lördag tillbringades först på gymmet. Även om det var sjukt längesen jag tränade så gick det hur bra som helst. Nästan lite för bra efter all sjukdom och paus faktiskt. Sedan efter lunch och en dusch så hämtade Inga upp mig och vi åkte till Cora, som är ett "hypermarché", alltså steget längre än "supermarket". Butiken hade verkligen allt man kan tänka sig. Vi gick inte ens igenom hela stället, och ändå tappade vi nästan bort oss. Heelt sjukt. Inga skulle få tag på en kabinväska och lite annat krimskrams. Jag skulle inte ha något, dels för att jag inte behövde något, och dels för att jag inte ens har pengar att köpa något med. Jag följde bara med för sällskapets skull.

Jösses alltså, vilken händelserik dag. Jag knallade iväg ungefär elva hemifrån. Blev sjukt stressad när jag kommit fram till tågstationen för att kön till biljettförsäljningen var oändlig och mitt tåg skulle gå inom loppet av tio minuter. Men jag hann. Var framme i Rethel 12.04 där Inga skulle komma och hämta upp mig med en av hennes värdfamiljs bilar. Ut mot motorvägen begav vi oss, med en utskriven vägbeskrivning från Google Maps i knäet. Vi var peppade, vi var igång, men en aning osäkra. Vi åkte dock precis så som beskrivningarna sade, men hamnade... ja, inte riktigt där vi hade planerat.

Resan till IKEA skulle ta en halvtimme enligt beskrivningen. Vi var framme klockan 14.20. Det tog oss två timmar alltså. Allt där emellan var ett kaos, haha! Måste dock berömma Inga för ett otroligt mod. Hade jag varit hon hade jag väl brytit ihop på någon väg och sagt "jag åker ingenstans förrän vi har en GPS!" Vi körde vilse typ en miljard gånger, körde åt båda hållen på två olika motorvägar dessutom, körde igenom hela Reims, höll på att krocka två gånger, stannade i en affär där vi dessutom inte heller hittade ut och frågade om vägen, ringde hennes värdfamilj två gånger o.s.v. o.s.v... Vi satt ibland i total hopplöshet vid någon vägkant, som sedan övergick till världens panikkaos med snabba beslut om utfarter eller borttappade på någon väg. Sedan kunde det plötsligt vända till extas när vi trodde att vi hamnat på rätt väg. Trodde. Det hände alltså ett par gånger. Men, slutet gott när vi såsmåningom rullade in på IKEAs parkering! Och först då kunde stressen lägga sig, och vi kände hur hungriga vi var.

Snabbt rusade vi upp till matsalen. Det blev köttbullar, brunsås, lingonsylt och mos för min del. Jag skulle för allt i världen inte ha annat! Sen köpte vi två olika tårtbitar att dela på. Med lite energi i kroppen satte vi sedan igång. Att vandra runt i IKEA är bara så jäkla mysigt. Den bästa butiken i världen typ. Jag hittade rätt mycket som jag skulle vilja ha, men kände att det var rätt onödigt att släpa med mig hem, eller bara rentutav jobbigt. Dock så hittade jag ett 6-pack med glas som jag inte kunde slita mig ifrån, så de fick följa med hem. Vid utgången shoppade vi även loss på svenska matvaror. Eller ja, jag köpte två paket gifflar och en påse köttbullar, och Inga köpte kakor till sin värdmamma som hon önskat. Sedan satte vi oss i restaurangen igen och fikade, jag en semla och Inga en kanelbulle. Och två koppar te.

Eftersom vi anlänt till IKEA senare än beräknat, så blev vi ju sena med att bli klara också såklart. Min familj plus jag hade blivit bjudna på middag hos några bekanta klockan sju, men jag skulle aldrig hinna hem tills dess. Så jag och Inga åkte hem till henne istället och åt middag där. Det blev, tro det eller ej, crêpes! Det blev alltså crêpesfredag för mig ändå after all. :) Det var första gången jag var hem till Inga, och även första gången jag träffade hennes värdfamilj, och alla djur såklart. De verkar ha ett så himla fint band. Blev nästan lite avis. Och dessutom har Inga totalt kört över min franska jämfört med hur det såg ut för några månader sen. Hon förstod ALLT de sade. Det gjorde verkligen inte jag. Även om man inte ska jämföra, så kan man inte låta bli att göra det. Dock så är vi ganska lika på att prata.

Förutom kaoset i början så har den här dagen varit helt fantastisk. Jag känner mig otroligt bortskämd på svenska delikatesser och svensk atmosfär, så nu får det nästan vara nog för ett tag. Otroligt nöjd är jag dock. Today was a good day, today was the IKEA-day!

Till middag åt vi sedan hemgjorda hamburgare och egenfrittade pommes. Har ätit det en gång här förut, och det var på Violettes födelsedag. Och precis som förra gången så kan jag säga att de bästa burgarna jag ätit, har varit här i hemmet. Och de egenfriterade pommes fritesen... De var bara to. die. for. Kunde trycka i mig en hög med gott samvete också efter vår heldagspromenad. Bästa jag någonsin ätit. Lätt alltså. Mycket kan i och för sig bero på att jag båda gångerna varit extremt hungrig. Då smakar ju allt sju gånger bättre.

Imorgon ska jag ta tåget en halvtimme bort där Inga kan hämta upp mig med bilen. Sen ska vi iväg och shoppa loss på IKEA! :D Insåg precis nu att jag är otroligt luspank dock. I börsen ligger typ några mynt, en hög gamla kvitton och en Selma Lagerlöf. Passade ju sig otroligt bra att jag går och köper skor då också. Jajamän, koll med stort K. "Bara" elva dagar kvar till lön dessutom.

Tjohej!

Precis som vanligt så har det varit ridning och dans för Violette, och fotbollsträning för Valentin. Allt har flytit på himla bra. På väg hem efter ridningen så bröt dock Violette ut i ett totalt gråtkaos och utbrast att hennes favorithäst kanske inte ska gå kvar på ridskolan. Men hon återhämtade sig rätt snabbt ändå. Jag var även på lite grinigt humör i morse, trots att jag sovit fina åtta timmar. Men det vände rätt snabbt det med. Valentins kompis kom hit en stund på eftermiddagen också som Valentin och Violette kunde stoja på bra med. Så då har jag idag passat på att hänga extra mycket med Louise. Det känns skönt. Vi klickar väl i helhet egentligen bäst av alla barnen, och det kan väl bero på att hon är äldst. Det känns som att vi på senaste tiden glidit ifrån varandra lite, men idag var alltså en fin dag för oss.

Bland annat så har vi suttit och tittat på massa olika hemsidor med prylar. Allt från badrumsmattor, till chokladkakor och skor. Och hade det inte varit för Louise så hade jag inte funnit en annons på Tradera på ett par skor som jag för väldigt längesedan fått syn på och blivit kär i, men som alltså var slut på lager när jag såg dem för första gången och blivit besviken igen. Men nu har jag funnit dem igen, till salu! Så imorgon morgon lär jag sitta bänkad på Tradera och hålla tummarna.

Imorgon och fredag är det alltså ledigt, ska bli skönt. Imorgon ska vi hela familjen ut på långpromenad, typ klättra längst bergen och what not. Ska bli spännande! Och skönt att få röra på sig igen. Sen tar vi även med picknick att äta till lunch och HUR MYSIGT är inte det liksom!? Sen vankas det IKEA med Inga på fredag! :D PEPP! Får passa mig så jag inte kommer hem med mer prylar än vad som ryms i mina väskor hem. För har man börjat kika smått (i total extas, men samtidigt lite naivt) på lägenheter så börjar det även klia i inredar- och framtidsfingrarna. Något jag vet är i alla fall att jag kommer hem med köttbullar i magen! YÄH.

Jag ber om ursäkt för det otroligt långa inlägget sist, haha! Men jag hoppas det var uppskattat ändå. Det var det av mig själv i alla fall, för hur stor är chansen att jag kommer komma ihåg så mycket av bara bilder, och ingen text?

Igår kom jag hem rätt sent, skulle duscha och äta och allt möjligt, så orkade inte skriva med risk för att det skulle bli ett lite halvtaskigt inlägg. Men nu så, nu ska jag berätta om hur det gick i helgen! Yääh, detta kan bli långt, så håll i hatten!

Jag åkte alltså iväg i lördags förmiddag runt halv tolv. Framme i Paris var jag sedan klockan halv två. Jag tänkte att jag skulle klara mig fint, men direkt jag kommit ut från den enoorma tågstationen så virrade jag runt ett bra tag för att fatta exakt vart jag var, och vilket håll vandrarhemmet låg åt. Som tur var, så var det så gott som bara rakt hela vägen dit. Efter många om och men så hamnade jag på rätt väg i alla fall, och hittade till vandrarhemmet. En tydligt ansiktsopererad kvinna satt i receptionen, förvirrad, men trevlig. Så jag fick skriva in mig, även om jag hade "råkat" glömma passet hemma. (Visste inte att man behövde ha med sig det, så därför hade jag inte tänkt på att ta med det). På rummet, som var litet och kvavt, dumpade jag av min ryggsäck med sängkläder och andra förnödenheter. Det var ett rum för tre personer, vilket betydde att jag och Benji skulle dela rum med en till. När jag var där såg jag dock inte skymten av någon, så jag höll tummarna för att vi skulle få ha rummet ifred.


Jag åkte sedan en tågstation bort till "la Plaine Stade de France", som var tågstationen vid stadion Metallica skulle spela i. Allt gick otroligt smidigt, så jag kom fram ungefär klockan tre, och det första förbandet skulle inte börja spela förrän klockan 19.00. Så det bara att vänta in Benji, som kom direkt från flygplatsen, och var framme ungefär klockan sex på tågstationen! :D Väl där så tog vi oss varsin baguette med korv och pommes. Detta kostade 22 euro... Men tack vare att vi hade fått ett generöst bidrag av pappsen så klarade vi oss alldeles utmärkt hela helgen ändå! 

Under den långa tiden jag väntat hade jag gått runt hela området och kollat var vi skulle gå in och sånt för att spara tid när det väl gällde, och vi kom in precis när det första förbandet började, som var det franska metalbandet Gojira. De var ju... inge vidare egentligen.

Jag vet inte riktigt varför jag skriver det här inlägget, ingen som ser det här träffade Krissy.

Hon var en väldigt tyst tjej, med en rolig kreol-dialekt, som alltid gick hem tidigt. Jag lärde aldrig känna henne särskilt bra på grund av det. Men det jag vet är att hon var en fotbollsfantast, och en underbar tjej. Alltid glad. Och även om jag inte stod henne nära, så är en förlust alltid en förlust, och man blir ledsen. Det är så människan fungerar. Hon hann inte ens åka tillbaka hem och träffa hennes nära och kära i Trinidad & Tobago innan hennes bortgång...

Jag vet inte vad som hände med henne. Jag satt länge och väl och försökte hitta någon slags förklaring. Någon sade något om att "jag visste att hennes sjukdom var allvarlig, men jag trodde hon skulle ta sig igenom den". Någon annan förklarade att "she fell hard and ended up in a coma". Men jag är inte så säker på att hon "föll" bokstavligt talat. Jag vet bara inte. Det jag vet är att hon kommer att vara saknad.

To Krissy.

Så himla peppad, men så nervös på samma gång! Imorgon gäller det, tåget går klockan 11.38 från stationen - mot Paris! Jag har skrivit ut karta, tagit ut pengar, skrivit ut alla papper som behövs för att checka in på rummet och packat (nästan) allt! Har dessutom kollat upp maassa grejer, såsom hur man tar sig till Stade de France o.s.v., så nu är jag beredd på nästan vad som helst.

Jag sov jätteoroligt igår natt, vaknade hela tiden för att jag drömde att jag försov mig till imorgon. Men nu åker jag ändå hemifrån rätt sent, så det borde inte hända. :D Men för säkerhets skull ställer jag ändå ett dussin larm...typ.

För övrigt har jag absolut inte orkat vara så engagerad idag. Jag är så trött på allt småsyskongnabb. Har mest bara ryckt på axlarna och förtsatt städa eller vad jag nu hållt på med för stunden när någon kommit och gnällt på någon annan. Är så otroligt trött på att barn, eller helt enkelt bara folk i allmänhet, ska vara så dumma mot andra. Med mening liksom. Säga dumma saker. Jävlas. Störa. Förstöra. Förnedra. Jag är så jävla glad över hur jag uppfostrades, så sjukt jävla stolt över att jag blev den människa jag blev. Tack fina mamma och pappa. ♥ Ni gjorde det bra.

Jag har varit sötsugen så gott som hela kvällen igår och hela dagen idag, men jag var samtidigt jättehungrig nu på eftermiddagen, så då hittade jag ett recept på nyttiga mellanmålskakor som jag testade!

Tänkte påminna er om att jag drar till Paris på lördag. För att se Metallica med fina bror! JAPP! Det kommer att bli så jävla bra. Jag har nästan gjort alla förberedelser, utom att packa. Jag skakar sönder i mina händer just nu, jag vet inte om det är för att jag är nervös eller exalterad. Kanske både och. Upptäckte också tidigare i morse att vandrarhemmet vi ska sova på fått jättemycket dåliga kommentarer, om att det är smutsigt och så. Jag kommer bara sova där en natt, min bror två. Så det är väl inte så hemskt, men jag kunde inte undgå att få en liten panikattack. "Tänk om vi får sova i orena sängar?", eller värre, "Tänk om någon tar något av oss?". Eller värst, "Tänk om vi blir MÖRDADE!?". Nej. Förmodligen kommer allt gå superfint. Men jag velar om jag ska ta med mig egna lakan eller inte, bara utifall att det skulle vara supersnuskigt. Frågan är sen, hur mycket saker man orkar släpa på "bara för säkerhets skull", eller om man helt enkelt får ta skiten. Det är ju bara en natt.

Tjiinare mina kära vänner!

Imorse vaknade jag och var så jääkla utvilad. Kändes hur skönt som helst. Kunde gå upp och känna mig helt avslappnad. Ingen stress alls. Jag och Violette började med hennes läxor direkt efter frukost. Vi fortsatte sedan lite senare under eftermiddagen. Det är inte lite vi gjort heller. Herreje vad den ungen måste ligga i i skolan. Under nästan hela eftermiddagen så spelade jag, Violette och Valentin också "Just Dance 3", till Wii. Jag tror jag ska köpa det spelet när jag kommer hem. Det var hur roligt som helst! Och otroligt utmattande. I alla fall om man är entusiastisk som jag och vill göra exakt som datorn visar. DÅ blir man svettig kan jag lova. Vi alla tre var tvungna att duscha efter vi spelat klart, haha! Men så jäkla roligt vi hade.

Om varje dag var som denna så skulle min franska vara grym, jag skulle ha noll fett på kroppen, och tiden skulle kännas som att den gick tre gånger så fort. I like it.

Nu blir det snart middag! Undrar vad vi ska äta. Jag hoppas på något ordentligt, eftersom vi åt pasta carbonara till lunch. Och det blir mer av en "blanda själv-rätt" än en gemensam måltid. När den ena inte gillar ägg, och en annan inte gillar bacon eller ost så är det mest bara att koka pasta och steka bacon och ställa fram resten som självservering. Hungrig är jag i alla fall efter all dagens shakin'!

Japp, jag är framme. Jag möttes av otroligt glada barn, härligt. Och 17 grader, trots att klockan var halv nio. Också härligt. Jag lyckades fördriva tiden otroligt bra idag enligt mig själv. Men jag är trött, som vanligt. Och imorgon så är det rakt in i elden, bara att jobba! Jag ska sitta och gå igenom alla läxor med Violette. Men innan det, så måste jag sova. I en nybäddad säng, hihi! :D

Nio veckor kvar nu. Nio veckor.

Ja, jag vet att jag borde sova nu. Jag ska upp klockan sex och egentligen är jag skittrött, men jag sitter och pysslar på med massa annat istället. Som vanligt. Planet lyfter 7.25 mot Stockholm. Jag är framme i Charleville-Mézières klockan 20.20 med tåget. Så hela dagen går bort. Som vanligt.

Jag vill inte åka igen. Jag trivs så jäkla bra med mitt liv hemma. Jag börjar bli less på riktigt. Jag vet inte om det är för jag är så snubblande nära att avsluta det här kapitlet nu, att jag har slutat säga till mig själv att det bara är att bita ihop eftersom jag ändå kommer att vara kvar så länge till. Men det ska jag inte nu. Det är sluttampen som gäller, på riktigt. Och varför skulle jag inte få säga som det är? Varför måste jag låtsas som att jag älskar det jag gör mer än jag älskar något annat? Jag gillar det. Jag hade ett mål med det. Men jag visste att det inte skulle vara lätt. Och det är det inte heller. Men den här resan har ändå gett mig så jäkla mycket. I längden kommer den att vara värd allt det där jobbiga, både det fysiska och psykiska. Det vet jag. Jag hade ett mål. Och jag tänker inte ge upp det.

Jag säger inte att jag inte trivs där borta i Frankenland, för det gör jag. Jag har verkligen hittat världens finaste värdfamilj. Jag säger bara att jag trivs bättre hemma. Och då har jag väl all rätt att säga att det känns tungt att resa iväg någonstans med vetskapen om att jag har det bättre hemma? Borta bra, hemma bäst.

Jag är så himla himla nöjd över att jag bestämde mig för att komma hem nu. Det känns verkligen som om jag haft the time of my life. Jag har hunnit med så mycket. Allt det bästa. Det har varit som semester för mig.

Nu stämplar jag ut. Upp igen om fem timmar. Heja.

Ojojoj, vad alla dagar är sprängfyllda med sysslor. Och jag gillar't. Starkt. Här är en liten uppdatering om vad som hände med fredagen!

NU ÄR JAG SÅ JÄKLA TAGGAD!! Ikväll ska jag ut och äta på O'Leary's med DE FINASTE PINGLORNA I VÄRLDEN! Nämligen, Andrea och Kajsa! Det var fleera månader sedan vi alla tre var med varandra tillsammans. Det här kommer bli så himla fett. Jag vill bara hoppa runt och skrika av glädje, det spritter i hela kroppen! YÄÄÄH!

Nu är jag här igen! Har knappt öppnat min dator för mer än att lyssna på musik av två anledningar; jag har haft alldeles för mycket att göra de senaste dagarna och jag har dessutom mått ganska halvkasst. Men nu har jag tid som sagt. Och har fått sova ut ordentligt.

I lördags så stökade jag på här hemma, förberedde inför söndagen. Sen var det middag med lite familj och släkt. Här är lite bilder!