Det måste allvarligt vara något högre väsen som inte vill att jag ska gå på stan! Min första tanke var att gå ner på stan i tisdags, men då fick jag i måndagskväll reda på att det skulle komma några från Securitas och kolla vårt larm. De skulle komma någon gång mellan två och fem, vilket var ganska precis den tiden jag hade planerat att vara på stan. Så då fick jag sitta hemma och vänta på dem hela dagen. Men det drygaste var att, de kom ju aldrig! Sen i onsdags kunde jag inte såklart. Eller, jag och Violette var ju på stan en snabbis, men den gången räknas inte, för det var bara snabbt för att köpa mammans födelsedagspresent. Sen idag på morgonen... Hade precis planerat hur jag skulle lägga upp dagen för att få ut så mycket tid som möjligt ur mitt stadsbesök. Sen kommer Valentin in i köket. Han sätter sig vid bordet och ser lite borta ut. Han häller upp mjölk och flingor, och tar en tugga. Han går ut ur köket och vandrar runt lite. Sen kommer han in gråtandes och säger "Jag måste spy!". Heeeell no. Jag är inte direkt känslig för folk som kräks, det är mest lukten som är hemsk. Det jag är mest rädd för är att bli sjuk själv, om nu den andra personen är sjuk. Och blir ett barn sjukt så smittas man nästan garanterat, på grund av att de inte är lika noga med hygienen som vuxna är, de förstår ju inte det här med bakterier. Så det första jag tänkte var: sätt honom på toan och hämta ett glas vatten. Sedan, ring någon förälder. Och sen slog det mig; jag kommer behöva stanna hemma idag också. Skiiit! Nåväl, det är en ny dag imorgon... Men nu känns det nästan onödigt, för att det är så nära lördag, och då ska jag på stan igen med Inga.

När det inte blev något fik idag så bestämde jag mig för att göra min varma choklad själv istället. Såhär brukar jag göra: