Metallica och Paris
Igår kom jag hem rätt sent, skulle duscha och äta och allt möjligt, så orkade inte skriva med risk för att det skulle bli ett lite halvtaskigt inlägg. Men nu så, nu ska jag berätta om hur det gick i helgen! Yääh, detta kan bli långt, så håll i hatten!
Jag åkte alltså iväg i lördags förmiddag runt halv tolv. Framme i Paris var jag sedan klockan halv två. Jag tänkte att jag skulle klara mig fint, men direkt jag kommit ut från den enoorma tågstationen så virrade jag runt ett bra tag för att fatta exakt vart jag var, och vilket håll vandrarhemmet låg åt. Som tur var, så var det så gott som bara rakt hela vägen dit. Efter många om och men så hamnade jag på rätt väg i alla fall, och hittade till vandrarhemmet. En tydligt ansiktsopererad kvinna satt i receptionen, förvirrad, men trevlig. Så jag fick skriva in mig, även om jag hade "råkat" glömma passet hemma. (Visste inte att man behövde ha med sig det, så därför hade jag inte tänkt på att ta med det). På rummet, som var litet och kvavt, dumpade jag av min ryggsäck med sängkläder och andra förnödenheter. Det var ett rum för tre personer, vilket betydde att jag och Benji skulle dela rum med en till. När jag var där såg jag dock inte skymten av någon, så jag höll tummarna för att vi skulle få ha rummet ifred.
Jag åkte sedan en tågstation bort till "la Plaine Stade de France", som var tågstationen vid stadion Metallica skulle spela i. Allt gick otroligt smidigt, så jag kom fram ungefär klockan tre, och det första förbandet skulle inte börja spela förrän klockan 19.00. Så det bara att vänta in Benji, som kom direkt från flygplatsen, och var framme ungefär klockan sex på tågstationen! :D Väl där så tog vi oss varsin baguette med korv och pommes. Detta kostade 22 euro... Men tack vare att vi hade fått ett generöst bidrag av pappsen så klarade vi oss alldeles utmärkt hela helgen ändå!
Under den långa tiden jag väntat hade jag gått runt hela området och kollat var vi skulle gå in och sånt för att spara tid när det väl gällde, och vi kom in precis när det första förbandet började, som var det franska metalbandet Gojira. De var ju... inge vidare egentligen.
Efteråt tog det oss en timme att ta oss från stadion till tågstationen på grund av allt folk, vilket egentligen var en kvarts promenad ungefär. Sjukt. Vi kom fram till vandrarhemmet till slut i alla fall, och det visade sig att man var tvungen att lämna nyckeln i receptionen när man gick, vilket jag inte hade gjort, eftersom det bara fanns en till varje rum. Oops! När vi sedan kom in på rummet så låg en väska i den tredje sängen som inte legat där innan. Vi hade alltså en rumskamrat. Hur han nu hade kommit in. Jag och Benji lade oss halv två, och halv tre drällde det in någon karl, som klättrade upp i sin säng, ("tredje våningen" alltså) somnade på någon minut och började snarka. Både jag och Benji sov halvtaskigt, jag lite bättre då kanske. Sedan ringde karlns larm klockan halv åtta på morgonen, och han drällde ut igen. Mycket märkligt. Vi sov vidare i alla fall, eller försökte.
Vi var ute ur rummet strax efter tio och gick på jakt efter en restaurang vi kunde äta frukost på, som vi lyckades hitta rätt snabbt. Det var verkligen mysigt! Juice, te/varm choklad, croissants och stekt ägg med skinka.
Vid Sacré-Cœur fanns även massa lurendrejare som nappade tag på oss och flätade ihop små armband av tygtrådar som de sedan ville ha 20 euro för. En av killarna var sjukt ihärdig, och jag blev så arg att jag ville skrika "LYSSNA PÅ MIG, VI VILL INTE HA NÅGOT!!", men vi lyckades slita oss därifrån efter att ha gett honom 2 euro. Nu i efterhand måste man kunna skratta åt det. Efter det traskade vi vidare och visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Men vi gick mot vandrarhemmet för att hämta min ryggsäck igen klockan halv fyra. Sedan hittade vi en restaurang att äta på klockan halv fem ungefär, och mitt tåg skulle gå strax innan halv sex. Lite stressad kände jag mig, så vi tog en "full meny till ett visst pris" och bad om att få in allt på samma gång. Killen hade dock frågat en grej, och jag missuppfattade vad han menade, så vi fick in en förrätt och en huvudrätt att dela på. Men det gjorde ingenting, för portionerna var stora och vi båda blev mätta. Vi orkade inte ens äta upp allt av en av efterrätterna.
Jag åkte alltså iväg i lördags förmiddag runt halv tolv. Framme i Paris var jag sedan klockan halv två. Jag tänkte att jag skulle klara mig fint, men direkt jag kommit ut från den enoorma tågstationen så virrade jag runt ett bra tag för att fatta exakt vart jag var, och vilket håll vandrarhemmet låg åt. Som tur var, så var det så gott som bara rakt hela vägen dit. Efter många om och men så hamnade jag på rätt väg i alla fall, och hittade till vandrarhemmet. En tydligt ansiktsopererad kvinna satt i receptionen, förvirrad, men trevlig. Så jag fick skriva in mig, även om jag hade "råkat" glömma passet hemma. (Visste inte att man behövde ha med sig det, så därför hade jag inte tänkt på att ta med det). På rummet, som var litet och kvavt, dumpade jag av min ryggsäck med sängkläder och andra förnödenheter. Det var ett rum för tre personer, vilket betydde att jag och Benji skulle dela rum med en till. När jag var där såg jag dock inte skymten av någon, så jag höll tummarna för att vi skulle få ha rummet ifred.
Jag åkte sedan en tågstation bort till "la Plaine Stade de France", som var tågstationen vid stadion Metallica skulle spela i. Allt gick otroligt smidigt, så jag kom fram ungefär klockan tre, och det första förbandet skulle inte börja spela förrän klockan 19.00. Så det bara att vänta in Benji, som kom direkt från flygplatsen, och var framme ungefär klockan sex på tågstationen! :D Väl där så tog vi oss varsin baguette med korv och pommes. Detta kostade 22 euro... Men tack vare att vi hade fått ett generöst bidrag av pappsen så klarade vi oss alldeles utmärkt hela helgen ändå!
Under den långa tiden jag väntat hade jag gått runt hela området och kollat var vi skulle gå in och sånt för att spara tid när det väl gällde, och vi kom in precis när det första förbandet började, som var det franska metalbandet Gojira. De var ju... inge vidare egentligen.
När de spelat klart var det nästa bands tur, som var det engelska rockbandet The Kills. De var också lite tråkiga. Men vi lyckades i alla fall hålla oss underhållna under tiden de olika banden ställde upp sin utrustning. Som t.ex. hänga gubbe, ta en snabb toapaus och ta lite bilder.
SEN VAR DET METALLICA-DAGS!!!
De öppnade med sjukt episka "The Ecstacy of Gold" från filmen "The Good, the Bad and the Ugly". Fast det var inte enda gången som håret reste sig på armarna av epicness den kvällen kan jag säga. Sen följde en ungefär två timmar lång Metallicafest med bra, mindre bra och superbäst låtar. En riktig höjdare helt enkelt. Många guldkorn var det alltså... JÄTTENÖJD! Det är vad jag är. Speciellt med tanke på att det bara var så gott som två timmar från där jag bor. Och att jag gick med finaste Bengan B såklart! Konserten får fyra av fem gitarrer. Det blir inte fullt, på grund av att vi stod en ganska bra bit bort. Så det blev lite svårt att förstå på något sätt att det verkligen var Metallica som stod på scenen. Här kommer lite bilder i alla fall!
Stämningsfullt under "Nothing Else Matters"...
Bring out the fire! :D
Encore, med bollhav i publiken!
Efteråt tog det oss en timme att ta oss från stadion till tågstationen på grund av allt folk, vilket egentligen var en kvarts promenad ungefär. Sjukt. Vi kom fram till vandrarhemmet till slut i alla fall, och det visade sig att man var tvungen att lämna nyckeln i receptionen när man gick, vilket jag inte hade gjort, eftersom det bara fanns en till varje rum. Oops! När vi sedan kom in på rummet så låg en väska i den tredje sängen som inte legat där innan. Vi hade alltså en rumskamrat. Hur han nu hade kommit in. Jag och Benji lade oss halv två, och halv tre drällde det in någon karl, som klättrade upp i sin säng, ("tredje våningen" alltså) somnade på någon minut och började snarka. Både jag och Benji sov halvtaskigt, jag lite bättre då kanske. Sedan ringde karlns larm klockan halv åtta på morgonen, och han drällde ut igen. Mycket märkligt. Vi sov vidare i alla fall, eller försökte.
Vi var ute ur rummet strax efter tio och gick på jakt efter en restaurang vi kunde äta frukost på, som vi lyckades hitta rätt snabbt. Det var verkligen mysigt! Juice, te/varm choklad, croissants och stekt ägg med skinka.
Efteråt började vi med some serious stadsvandring. Vi virrade runt rätt mycket, Paris är ju ett helvete att hitta i. Men vi lyckades ändå hitta ganska mycket bra saker, och fint väder var det också! Vi hittade bland annat massa fina och intressanta hus, en jäättefin och mysig park som vi hängde rätt länge i, och Sacré-Cœur.
När man väl kämpat sig upp för ett gäng mördade långa och branta trappor kunde man se hela staden...
Eiffeltornet också!
Sacré-Cœur!
Vid Sacré-Cœur fanns även massa lurendrejare som nappade tag på oss och flätade ihop små armband av tygtrådar som de sedan ville ha 20 euro för. En av killarna var sjukt ihärdig, och jag blev så arg att jag ville skrika "LYSSNA PÅ MIG, VI VILL INTE HA NÅGOT!!", men vi lyckades slita oss därifrån efter att ha gett honom 2 euro. Nu i efterhand måste man kunna skratta åt det. Efter det traskade vi vidare och visste inte riktigt vad vi skulle hitta på. Men vi gick mot vandrarhemmet för att hämta min ryggsäck igen klockan halv fyra. Sedan hittade vi en restaurang att äta på klockan halv fem ungefär, och mitt tåg skulle gå strax innan halv sex. Lite stressad kände jag mig, så vi tog en "full meny till ett visst pris" och bad om att få in allt på samma gång. Killen hade dock frågat en grej, och jag missuppfattade vad han menade, så vi fick in en förrätt och en huvudrätt att dela på. Men det gjorde ingenting, för portionerna var stora och vi båda blev mätta. Vi orkade inte ens äta upp allt av en av efterrätterna.
Efter maten blev vi stressade, eftersom det bara var några minuter tills mitt tåg skulle gå. På skärmen stod det att tåget skulle gå från plattform 28. Så vi spurtade. Vi kom fram, inget tåg. Förvirrade gick vi fram och tillbaka på plattformen. Jag frågade en kille, och han sade att det tåget gick från plattform 26, men då var det för sent. Vi fattade ingenting, eftersom vi båda hade sett vad som stått på skärmen. Så då var det bara att köpa en ny biljett då, eftersom jag hade missat tåget tydligen. Nästa tåg hem gick på en timme och var ett direkttåg, så det var egentligen bättre än det jag hade tänkt ta innan. Men jag antar att det var dyrare, för annars hade jag väl tagit det från början. Det löste sig till slut i alla fall, och vi skiljdes åt på stationen.
Slutet gott allting gott! Haha. Jag hoppas du kom hem säkert, fina Benji! ♥
Slutet gott allting gott! Haha. Jag hoppas du kom hem säkert, fina Benji! ♥
Kommentarer
Postat av: Andrea
Åh, blir lite avis på dina äventyr jasmin. Och haha, jag HATAR sånadär som försöker ge en saker och sen kräver att man ska betala massa pengar för skiten :'p
Trackback
