Idag har vi haft en heldag ute i det fria. Vi lämnade huset klockan elva ungefär och kom hem igen klockan halv sex. Det började med att vi åkte iväg med bilen upp till bergen. Sen började vi vandra längst en stig. Vandringen var utsedd till att ta tre timmar. Efter en timme hade vi plötsligt hamnat där vi började. Det visade sig att pappan läst helt fel på kartan redan från början. Så då åkte vi iväg till stället vi EGENTLIGEN skulle börjat på. Och det var den vandringen som tog hela dagen. Det började otroligt brant. Som att man aldrig såg toppen. Det var bara att klättra på, upp, upp och ännu mer upp. Även om det var tungt för flåset, så var det dock otroligt skönt! Och utsikten... Den satt fint den. Efter ett tag blev barnen lite gnälliga, så vi stannade för vår lunchpaus. Som också satt väldigt fint. Sen var det vidare. Louise blev less ganska snabbt efter vi hade satt igång igen, men vi andra trallade på. Måste säga att dagen varit otroligt skön. Finns väl egentligen inte så mycket som är bättre än att vandra runt och vara ett med naturen. Fint väder, fågelkvitter och porlande bäckar. Jag kommer definitivt sova gott i natt.